Torri Superiori – ödebyn som väcktes till liv på nytt / Torri Superiori- the deserted village with a new future

                                                                                                                                                                                                                 Detta inlägg är skrivet av vår gästskribent Thérèse
 
Det var med hjärtat i halsgropen jag en tidig augustimorgon svängde vänster istället för som vanligt höger mot Ventimiglia i rondellen i Latte, byn som ligger precis innanför den italienska gränsen när man kommer från Menton. Jag skulle ta mig upp till byn Torri–Superiori för att gå en keramikkurs och även om det skulle gå lättare att köra via Ventimiglia, fick jag lust att testa den lilla smitvägen direkt över berget.
I Latte-rondellen rådde som vanligt ett visst kaos. Trafiken var sådär typiskt medelhavsintensiv och vägen jag svängde in på var sådär typiskt medelhavssmal. Jag tvekade och funderade starkt på att vända om. Men redan efter ett par hundra meter kändes det som jag kommit in i en annan värld, långt från Mentons brusande högsommarpuls. Min nyfikenhet växte; hur skulle det se ut efter nästa vägkrök? Den sparsamma bebyggelsen blev ännu glesare, det vackra landskapet blev ännu vackrare och, ja, den smala vägen blev ännu smalare. Men detta var Italien på riktigt! Lite ruffigt, genuint och charmigt.
Med ett fast grepp om ratten styrde jag så vidare. Först genom det lilla samhället Carletti, där tomater, zucchini och pumpa dignade i trädgårdarna. Efter några ganska närgångna möten med intensiva, men överlag vänliga, medtrafikanter kom jag snart ut i det vackra bergslandskapet och tempot ändrades. De branta bergssluttningarna gav ett skönt lugn och det vilade en trygg, varm stillhet över de gamla terrasseringarna som kantade vägen. Jag öppnade rutorna för att lyssna på fågelsången och andas in den friska luften som doftade av rosmarin och pinje. Efter att ha nått toppen på berget och den lilla kyrkan i Sant´ Antonio, visade GPS:n att jag skulle svänga in på något som närmast liknade en dåligt asfalterad cykelväg. Nåväl, väl nere på andra sidan och efter ytterligare någon kilometer längs den sommar-sömniga Bevera-floden var jag iallafall äntligen framme i Torri.
Jag körde över bron och fylldes av en närmast suggestiv känsla. Det var kanske inte den gulligaste och mest pittoreska byn jag sett, men miljön, ljuden och ljuset var ändå som hämtade ur en film. I vart fall väldigt långt från min vardag i Stockholm. Kyrkklockan slog nio, det klara vattnet porlade i flodfåran och gubbarna satt i skuggan under de stora träden vid det pytte-lilla torget. De småpratade på en maklig italienska. ”Salve! ” nickade de när jag spanade efter parkering och pekade lite småroat uppåt den asfalterade före detta åsnestigen. Jag kom att tänka på gubbarna i Lasse Åbergs film SOS – segelsällskapsresan, som sitter och för statistik över alla som går på grund och jag var övertygad om att skulle jag kunna ta mig tillbaka, så skulle det inte vara med oskadd bil. Men snart stod jag faktiskt på parkeringsplatsen och såg upp emot Torri-Superiori, den lilla byn som så vackert låg inbäddad i grönskan på den branta bergsluttningen.
Efter att under flera årtionden helt ha legat i ruiner, har Torri-Superiori mirakulöst nog väckts till liv igen. För cirka 30 år sedan fick ett gäng entusiaster för sig att restaurera den gamla medeltida byn. Torri-Superiori var då en övergiven ödeby. Husen var svårt förfallna, taken hade rasat in och vegetationen hade börjat ta över. Byn hade dock kvar sin originella kompakta struktur och arkitektur och den bestod av över 160 rum, sammanlänkande genom trappor, valv och terrasser på åtta olika nivåer i ett intrikat virrvarr. Byns historia är inte helt klarlagd, men man tror att dess ursprung är sent 1200-tal och att de senaste byggnaderna är från 1700-talet. Därefter avfolkades den gradvis, framför allt under 1900-talet, och år 1989 då restaurerings-projektet drogs igång, fanns det bara en kvarvarande invånare.
Organisationen som bildades för att restaurera byn fick ägna flera, flera år och ett mycket mödosamt arbete åt att klarlägga de komplicerade ägarförhållanden till alla de olika rummen. Man fick identifiera, söka upp och förhandla med ett mycket stort antal personer för att slutligen kunna förvärva resterna av det som en gång varit bostäder för cirka 200 invånare.
Arbetet med att restaurera byn var också mycket mödosamt och man tog hjälp av flera experter för att säkerställa byggnadstekniska aspekter och bevara den mycket speciella historiska miljön. Efter cirka 30 års idogt arbete kunde man så nyligen som år 2016 konstatera att projektet hade lyckats – byggnaderna i byn hade återställts och blivit hem för nya invånare. Idag bebos byn av cirka 20 bofasta och den bedrivs som en eco-by med stort fokus på hållbarhet. Man tar även emot volontärer som deltar i arbetet på de kringliggande odlingarna eller med andra sysslor i byn.
Halva byn är öppen för allmänheten. Där finns restaurang, samlingslokaler och rum för övernattande semesterfirare. Lunchgäster är också välkomna. Varje dag kl 13 .00 står en buffé med enkel och rustik mat uppdukad i restaurangen. Buffén, som när jag var där, kostade 15 euro per person, består företrädesvis av vegetariska rätter, till exempel pasta, aranchini (friterade risbollar), pepperonata eller andra grönsaksrätter och varierar allt efter säsong. Man kan äta antingen på terrassen med fin utsikt över dalen eller inne under de historiska valven. Det är mycket spännande att höra berättelsen om arbetet med att återställa byn, så om man planerar att besöka Torri-Superiori är det en god ide´ att kontakta dem i
Det är mycket spännande att höra berättelsen om arbetet med att återställa byn, så om man planerar att besöka Torri-Superiori är det en god idé att kontakta dem i förväg och höra om det finns någon på plats som kan berätta och visa runt lite i denna medeltida labyrint.
Vill man sedan sträcka på benen och se sig om i omgivningarna finns det en mycket vacker vandringsstig som går utmed floden upp bland bergen. Efter en dryg halvtimmas promenad längs olivlundar med vacker utsikt över dalen kommer man fram till ett ställe där floden breder ut sig och man kan ta ett svalkande dopp. Det är en magisk upplevelse att simma runt i det friska smaragdgröna vattnet och se upp över de kringliggande bergen. För den som vill ha mer utmanande vandring lär det finnas flera längre och svårare leder, men dem har jag inte prövat ännu.
Och keramikkursen… ja, den var enastående och jag kommerkanske att berätta lite mer om den i ett senare inlägg.
Och hur gick det med hemfärden? Tack, alldeles utmärkt faktiskt – skråman på bilen fick jag först när jag backade in i garaget !
Tack för att jag fick vara med och gästblogga på er härliga Mentonblogg! hälsar Thérèse
TIPS OCH MER INFO:
Torri Superiori ligger vid foten av de liguriska alperna i en dalgång där Bevere floden flyter fram. Den ligger bilvägen 11 kilometer från Ventimiglia och 16 kilometer från gränsen till Frankrike. Mer information om Torri-Superiori hittar du på deras hemsida, där du även kan boka boende och se vilka aktiviteter de har.
Om du vill äta lunch är det säkrast att kontakta byn i förväg via mail, Whats up eller telefon. Likaså om du vill boka en visning av byn. Karta över stigen mot floden som jbeskrivs ovan finns i restaurangen och mer information om de olika vandringslederna kan du hitta på expeditionen eller hemsidan.
Vägbeskrivning:
Vägen: Enklast är att ta sig till Torri med bil. Vill du ta en lite bredare väg åker du via Ventimiglia och vill du ta smitvägen från Menton direkt över berget som jag beskrivit
tar du av andra avfarten i rondellen i Latte, på via della Resistenza, mot Villatella (och ställa in GPSn där). Följ vägen genom Carletti och upp mot Sant´Antonio (byn högst upp, du kan se kyrktornet och en modern stor vit villa på toppen till höger om vägen). När du kommit uppför berget svänger vägen kraftigt vänster, men där du ska ta av till höger precis vid kyrkan (se bild nedan). Då du svänger av kommer du nerför en kort brant backe till en liten öppen plats. Håll vänster så kommer du in på en liten väg. Den delar sig snart i två och i vägskälet du ska ta den vänstra lilla asfalterade vägen som går nedåt (se bild nedan). Väl nere i dalen kommer du fram till floden Bevere och en bro på vänster sida. Åk över bron och när du kommer fram till rondellen på andra sidan tar du andra avfarten och följer sedan floden uppströms (alltså inte nedåt mot Ventimiglia). Du passerar snart ett litet samhälle och efter någon kilometer är du framme i Torri. Det första du ser är en stor skolbyggnad som ligger lite utanför byn på vänster sida om vägen. I Torri tar du dig över bron och vid det lilla torget du då kommer till, tar du höger in på den före detta åsnestigen (se bild nedan). På högersidan har du då floden och på vänstersidan hus. Kör ett par hundra meter till en T-korsning, sväng där vänster så finner du ett par olika parkeringar på vänster sida. Vill du vara på säkra sidan, parkera längs vägen innan bron och promenera upp. Kör försiktigt och lycka till!
Bild nedan : I rondellen i Latte tar du andra avfarten mot Villatella.
Här skall du svänga av till höger. Då kommer du ner för en brant liten backe/parkering/torg. Håll då vänster så kommer du till en liten väg. Åk in på den så når du snart ett vägskäl.
                                                                                                                                                                                    I det vägskälet håller du vänster och tar vägen där varningsskylten står.
                                                                                                                           När du kommit över bron och fram till torget i Torri ska du svänga höger och in på denna vägen. Sedan är du snart framme.
English free text version by our guestwriter Thérèse :
I had my heart in my mouth when I one early morning in August turned left instead of as usual right towards Ventimigla in the roundabout in Latte, the village just inside the Italian border when coming from Menton. I was heading up to the Torri-Superiori village in order to attend a ceramics class and although it would be much easier to drive via Ventimiglia, I suddenly felt for testing the short cut running directly over the mountains. As usual, there was a certain chaos in the Latte roundabout. The traffic was indeed Mediterranean style and the road I turned into was indeed Mediterranean narrow style. I hesitated and strongly considered turning around. But already after a couple of hundred meters it felt like I had entered another world, far from Menton’s rushing summer pulse. And my curiosity grew; what would it look like beyond the next bend? As I went on, the sparse buildings became even more sparse, the beautiful landscape even more beautiful and, yes, the narrow road became even narrower. But this is Italy for real! A little messy, genuine and charming.With a firm grip on the steering wheel I steered further into the landscape. First through the small community of Carletti, where tomatoes, zucchini and pumpkin succumbed in the gardens. After some rather intrusive meetings with intense, but overall friendly, fellow drivers, I soon came to the beautiful hills and the scenery changed entirely.The steep mountain slopes bestowed a wonderful feeling of serenity and there was a safe and warm tranquility resting over the old terraces along the road. I opened the windows to listen to the birds singing and inhaled the fresh air of rosemary and pine. When reaching the top and the small church in Sant’Antonio, the GPS told me to enter onto a tiny road resembling a poorly paved biking path. However, safely down the hill and after a few more kilometers along the summer-sleepy Bevera River, I was finally in Torri. I drove across the bridge and was filled with an almost suggestive feeling. It may not have been the cutest and most picturesque village I have seen, but the environment, the sounds and the light were still as taken from a movie. In any case, it was very far from my everyday life in Stockholm. The church bell struck nine, the clear water whistled in the floodgates and the old men sat in the shade under the big trees at tiny square. They chatted in a leisurely Italian. ”Salve! ” they nodded as I Iooked for a parking spot and pointed upwards to the paved former donkey trail. I was convinced that I would return whith a damaged car. But soon I managed to park and looked up at Torri-Superiori, the small village beautifully nestled in the greenery on the steep hillside.

Having been completely in ruins for several decades, the Torri-Superiori has miraculously come to life again. About 30 years ago, a group of enthusiasts got the idea to start restoring the old medieval village. Torri-Superiori was then an abandoned ghost village. The houses were badly destroyed, roofs had collapsed and vegetation had started to take over. However, the village retained its unique compact structure and architecture and consisted of over 160 rooms, connected by stairs, arches and terraces on eight different levels in an intricate jumble. The village’s history is not entirely clear, but it is believed that its origins may be late 13th century and that the latest buildings are dating from the18th century. Subsequently, the village was gradually abandoned, especially during the 20th century, and in 1989 when the restoration project was started,there was only one remaining resident.

The organization that was formed to restore the village had to spend several, several years of work and much effort to clarify the complicated ownerships of all the different rooms. It was necessary to identify, seek and negotiate with a very large number of people in order to finally be able to acquire the remains of what had once been housing for about 200 inhabitants. The work of restoring the village was very laborious, and several experts were retained to secure the technical aspects and preserve the very special historical environment. After about 30 years of industrious work, it was(as recently as 2016) clear that the project had succeeded – the buildings in the village had been restored and become home to new residents. Today, the village is inhabited by about 20 residents and it is run as an eco-village with a great focus on sustainability. Volunteers may participate in the work on the surrounding farms orwith other activities in the village.Half of the village is open to the public. There is a restaurant, meeting rooms and accommodation for holiday makers. Lunch guests are also welcome. Every day at 13.00 a buffet with local rustic food is offered in the restaurant.The buffet, which at the time of my visit, costed 15 euros per person, mainly consists of vegetarian dishes, such as pasta, aranchini (fried rice balls), pepperonata or other tasty vegetable dishes and varies according to season. You may dine either on the terrace with nice views of the valley or inside the historic arches. It is very exciting to hear the story of the work of restoring the village, so if you are planning to visit Torri-Superiori it is a good idea to contact them in advance to check if there is anyone present who can tell the story and show around a bit in this medieval labyrinth.If you are curious about the surroundings, there is a very beautiful hiking trail along the river up into the mountains. After a little more than half an hour walk along olive groves with a beautiful view of the valley you arrive at a place where the river broadens and you can take a cooling dip. It is a magical experience to swim in the fresh emerald green water and look up at the surrounding mountains. For those who want more challenging hikes, there are several longer and more difficult trails, but these I haven’t tried yet.
 
                                                                                                                                                               And the ceramics class…well, it was amazing and I might tell more about that in a later post.
                                                                                                       And the return drive back home? Well, thanks for asking. Actually, the car scratch I only got it back home when reversing into the garage.
                                                                                                                                                                                          Thanks for giving me the opportunity to appear as a guest writer!
                                                                                                                                                                                                                                  from Thérèse
 
                                                                                                                                                                                                                                                   more information:
Torri Superiori is located by the foothill of the Ligurian Alps in a valley by  the the Bevere River. By car it is 11 kilometers från Ventimiglia and 16 kilometers from teh French broder . More information you can find  at their website, where you also could book accommodation and read about their activities.
Would you would like to have lunch, it is advisable to contact them in advance either by phone, what’s up or e-mail. Also if you want to arrange a tour. A map describing the hike along the river, described above is available in the restaurant and you can find more information about the various walks in the reception or at the website.