Rossese di Dolceacqua – vin från Guglielmi / wine from Guglielmi

English version follows below after the Swedish text.

Det är kul med vin och särskilt spännande att utforska de lokala vinmakarnas produkter. För oss som bor i Menton ligger de närmaste vingårdarna på andra sidan gränsen i Italien.

Jag har skrivit om Rossese di Dolceacqua tidigare, vinet som kommer från västra Ligurien. Det här lätta smakrika röda vinet passar väldigt bra ihop med den goda liguriska maten. Det finns ganska många tillverkare och alla gör inte lika gott vin. Därför söker jag ibland upp vingårdarna för att hitta just mitt favoritvin.

Under turistsäsongen kan man hitta och provsmaka en del Rossese di Dolceacqua-viner inne i  staden Dolceacqua. Flera producenter har små butiker där de säljer inte bara vin utan också ofta olivolja.

Ännu trevligare tycker jag att det är att göra ”hembesök”. Några av de större odlarna är organiserade för att ta emot besökare och är ganska lätta att hitta. Det är dock en liten utmaning att försöka hitta de mindre vinhusen. Även om man lyckas hitta fram, vet man aldrig om det är någon hemma som har tid med besökare.

Inne i Soldano finns några vinmakare som jag har blivit förtjust i. Deras odlingar tycks vara spridda en bit bort medan tillverkning och lagring sker inne i staden. Nyligen besökte jag Poggi dell’Elmo.

Här driver Giovanni Guglielmi med sin fru vinproduktion och rum-att-hyra Azienda Agricola agriturism, www.poggidellelmo.com. När jag den här gången kom dit tillsammans med några vänner möttes vi av synnerligen stor entusiasm och generositet. Vi fick smaka vad vi ville av deras vinsortiment, och i princip hur mycket vi ville också. Som tur är tycker vi om deras viner så vi köpte gärna med oss en hel del.

För att vara en vinmakare med ganska små volymer har Poggi dell’Elmo ett stort och trevligt provningsrum. Kanske hänger det ihop med att de vill erbjuda sina övernattande gäster bra service.

Rossese di Dolceacqua ska drickas ganska unga men min erfarenhet är att de blir bättre med något eller några års lagring. Superiore-vinerna håller längre än standardvinerna, men även de mår bra av att ligga ett tag.

Egentligen upptäckte vi Giovanni och Poggi dell’Elmos viner av en slump. Vår plan var att besöka Enzo Guglielmi, www.enzoguglielmi.it, eftersom vi köpt hans viner förut och gärna ville ha mer. När vi ringde på hos Enzo och ingen öppnade, kom i stället Giovanni ut från grannhuset och bjöd in oss till sig.

Vår italienska är bristfällig och på stapplande franska försökte vi reda ut släktskapet. Vi vet inte riktigt, men vi tror att Enzo och Giovanni är kusiner eller möjligen sysslingar. Båda berättar om sin gammelfarfar Giandomenico Guglielmi som den som startade vinodlingen. Enzo har berättat att hans far Dante tog vid efter sin far som också hette Giovanni. Dagens Giovanni tog över efter sin far Elmo som kanske var bror till Dante och i alla fall sonson till Giandomenico. Nästa gång jag besöker dem ska jag försöka reda ut det bättre.

Hur de två vinmakarna än är släkt så gör båda bra och prisvärda viner. Jag blev för något år sedan lite besviken på en av Enzos årgångar men faktum är att även det vinet blev riktigt gott när det legat ett år i vår källare.

Jag kommer att åka tillbaka till både Enzo och Giovanni. Deras viner är goda, i alla fall tycker jag det här nere i Sydeuropa. Det blir förmodligen inte alls samma sak att försöka dricka dem hemma i Sverige, så jag nöjer mig med att avnjuta dem lokalt.

/Ingrid

English version:

Wine is interesting and it is especially exciting to explore the local wine makers’ products. For us who live in Menton, the closest vineyards are located across the border in Italy.

I have written about Rossese di Dolceacqua earlier, the wine from western Liguria. This light tasty red wine fits very well together with the excellent Ligurian food. There are quite a few manufacturers and everyone does not make equally nice wines. That’s why I sometimes visit the wine makers to find my particular favorite wine.

During the tourist season you can find some Rossese di Dolceacqua wines in the town of Dolceacqua. Several manufacturers have small shops where they sell, not only wine but also often olive oil.

Even more I like doing ”home visits”. Some of the largest producers are organized to accommodate visitors and are quite easy to find. However, it can be a challenge to try to find the smaller wineries. Even if you manage to find them, you never know if there is someone at home who has time for visitors.

In Soldano there are a few wineries that I have become fond of. Their vineyards seem to be scattered a bit while manufacturing and storage takes place inside the city. Recently, I visited Poggi dell’Elmo.

Here, Giovanni Guglielmi, with his wife, operates wine production and hostel Azienda Agricola agriturism, www.poggidellelmo.com. When I came there with my friends we were met with great enthusiasm and generosity. We were offered to taste whatever we wanted from their wine selection, and basically how much we wanted. Fortunately, we like their wines so we bought a lot with us.

Beeing a wine maker with quite small volumes, Poggi dell’Elmo still has a large and nicely decorated tasting room. Perhaps they want to offer their overnight guests good service.

Rossese di Dolceacqua is best to drink quite young, but my experience is that they get better with some or a few years of storage. The Superiore wines last longer than the standard wines, but they also improve with time.

We actually discovered Giovanni and Poggi dell’Elmo’s wines by chance. Our plan was to visit Enzo Guglielmi, www.enzoguglielmi.it, because we have bought his wines before and wanted more. When we called at Enzo and no one opened, instead Giovanni came out of the neighboring house and invited us to his place.

Our Italian is inadequate and in stumbling French we tried to sort out the relationship. We do not really know, but we think Enzo and Giovanni could be cousins. Both tell us about their great grandfather Giandomenico Guglielmi as the one who started the wine production. Enzo has told us that his father Dante took over from his father, who was also called Giovanni. Today’s Giovanni took over from his father Elmo, who maybe was Dante’s brother and for sure grandson to Giandomenico. Next time I visit them I’ll try to figure it out better.

No matter how the two winemakers are related, they both make nice and affordable wines. Some years ago, I was a little disappointed in one of Enzo’s vintages, but the fact is that even that wine improved substantially after a year in our cellar.

I will return to both Enzo and Giovanni. Their wines are good, at least that is what I think when I am in their neighborhood. It’s probably not the same to drink them at home in northern Europe, so I’m happy to enjoy them locally.

/Ingrid

Annonser