Plumbago

English text follows below.

En av mina favoritväxter här på Rivieran är Plumbago, eller Blyblomma som den ibland kallas på svenska.

Den här envist klättrande busken blommar nästan hela året utom under några få vintermånader. Den verkar vara tålig och anspråkslös. Ofta växter den mer eller mindre förvildad längs gator och vägar. I många trädgårdar kan man njuta av blommorna.

Jag har försökt odla Plumbago i en kruka på min terrass. Det fungerar så länge den får vatten regelbundet men den klarar tyvärr inte långa torrperioder i kruka. När den har etablerat sig på friland på varma breddgrader verkar den däremot vara mycket tålig. Inomhus fungerar blomman bra som krukväxt.

Jag har hittat Plumbago i olika blå nyanser från riktigt blekblått till djupare himmelsblått och en helt vit variant. Tydligen finns det också rosa, lila och röda Plumbago men de tycks inte vara vanliga här i Sydeuropa.

Växten lär härstammar från Sydafrika. Linnés lärljunge Thunberg ska i slutet av sjuttonhundratalet ha hittat den på Godahoppsudden och det sägs att han myntade namnet Blyblomma eftersom rötterna ger ifrån sig en blygrå saft.

Thunberg var nog inte först med associationen till bly. Blommorna har av många beskrivits som bly-blå. Saften ger blyfärgade missfärgningar på huden. Redan under första århundradet e.Kr. nämnde Pliny d.ä. växten som han trodde kunde bota blyförgiftning. Namnet Plumbago är säkert urgammalt och kan härledas till latinets plumbum som betyder just bly.

Den som har lyckan att ha en Plumbago i sin trädgård kan beskära den ganska kraftigt då och då. Det mår den bara bra av. Den är en vintergrön klättrande buske som kan bli upp mot tre meter hög. Den används ibland som häckplanta eftersom den kan trimmas till lämplig form. Tänk bara på att den blommar på årsskotten, så klipp inte bort alla.

Trots att namnet kanske inte är bland de vackraste så är blomman verkligen det!

Hälsningar från Ingrid

English version:

One of my favorite plants here on Côte d’Azur is Plumbago, or Leadwort as it is sometimes called.

This bush blooms almost all year around except for a few winter months. It seems to be durable and unassuming. You find it along streets and roads and in many gardens.

I have tried to grow Plumbago in a pot on my terrace. It works as long as it gets water regularly but unfortunately does not make it through long periods of dryness in the pot. On the other hand, when it has been established in a garden, it seems to be very durable. Indoors, the flower works well as a pot plant.

I have found Plumbago in different blue shades from really pale blue to deeper sky blue and a completely white variant. Apparently there are also pink, purple and red Plumbago but they do not appear to be common here in southern Europe.

The plant originates from South Africa. Linné’s disciple Thunberg found it there in the end of the eighteenth century and is said to have named it Lead Flower since the roots give off a lead gray juice.

Thunberg was probably not the first one with the association to lead. The flowers have been described by many as lead-blue. The juice gives a lead stained discolouration on the skin. Already in the first century AD Pliny believed that the plant could cure lead poisoning. The name Plumbago is probably ancient and can be derived from Latin Plumbum, which means lead.

The one who is lucky enough of having a Plumbago in her garden can crop it quite vigorously from time to time. It is an evergreen climbing bush that can rise up to three meters high. It is sometimes used as a hedge plant because it can be trimmed to the appropriate shape. Just keep in mind that it’s blooming on the annuals, so do not cut all of them.

Although the name may not be among the most beautiful, the flower really is!

Regards from Ingrid