En lektion i fransk byråkrati / A Lesson in French Bureaucracy

English version follows below.

Fransk byråkrati är nog inte värre än många andra länders men som utlänning är det intressant att konfronteras med den. Varje land krånglar på sitt eget sätt och det här inlägget om franskt krångel blir långt…

Vi har en bil här i Frankrike. Den är franskregistrerad, enkel och lagom liten för att köra på smala alpvägar och parkera på trånga gator. Vi gillar friheten att kunna göra spontana (eller planerade) utflykter i Sydfrankrike och Norditalien.

Hur enkel bilen än är så ska den besiktigas vartannat år, som alla franska bilar. Det brukar gå bra. Senast uppstod dock ett probem – ett litet trodde vi, men vi bedrog oss. Registreringsbeviset dvs vårt ”carte gris” var borta, vi letade och letade men hittade det inte. Utan registreringsbevis kan man inte besiktiga bilen i Frankrike.

De snälla damerna i receptionen på verkstaden där vi hade bokat tid förklarade tålmodigt hur helt omöjligt det var men också hur vi skulle lösa problemet. Språkförbistringen gjorde kanske att vi inte till fullo förstod vad vi behövde gå igenom, och tur var väl det – då hade vi nog övervägt att sälja eller skrota bilen direkt (men det kanske inte heller går att göra utan registreringsbevis?). Första anhalten var byrån för medborgarservice.

Det är nämligen så, att utan bevis på besiktning kan man inte få ett nytt registreringsbevis och utan registreringsbevis kan man inte göra besiktning. Lösningen är solklar – ett tillfälligt carte gris! Det får man genom att fylla i en speciell blankett (där man blottar sitt slarv och ber hjälp) som skickas in till berörd myndighet tillsammans med ett frankerat och adresserat kuvert.

Svaret skickas tillbaka med mottagningsbevis. Det är spännande för oss som inte bor i Frankrike på heltid utan faktiskt oftare är på annat håll. Risken är uppenbar att postmannen inte får kontakt med oss och att det tillfälliga registreringsbeviset returneras till avsändaren igen. Men, vi hade tur den här gången! Strax innan vi lämnade vår bostad för att ta oss till flygplatsen ringde postmannen på dörren. Han fick en signatur och vi fick vårt tillfälliga carte gris. Annars hade den här historien blivit några månader längre…

Nästa gång vi kom ner till Menton kunde vi boka en ny tid och få vår lilla bil besiktigad. Problemet att vi saknade ett permanent registreringsbevis återstod dock. Vi gick alltså tillbaka till byrån för medborgarservice och ställde oss i kön. Så småningom fick vi träffa en tjänsteman som anmodade oss att fylla i nya blanketter, lämna kopia på besiktningsprotokollet och bevis på vem som äger bilen. Det sistnämnda duger inte det tillfälliga registreringsbeviset till. Det gör man i stället genom att bevisa att man bor på den adress som bilen är registrerad på, lämpligen med en el- eller vattenräkning.

Nu är ju de flesta räkningar för många av oss elektroniska, så vi fick leta ett tag innan vi hittade en som vi kunde skriva ut. Vi gick tillbaka till byrån för medborgarservice för ett nytt försök, väntade tålmodigt på vår tur och lämnade fram alla våra dokument. Men ack, den räkning som vi hade med oss var för gammal. Det borde vi ju begripa att en mer än 6 månader gammal räkning inte visar var vi bor. Är räkningen däremot yngre än 6 månader, så betyder det att vi fortfarande bor där. Logiskt!?

Det fanns ingen anledning att gnälla, det var vi själva som hade slarvat bort vårt carte gris. Hemåt igen, leta efter ny räkning, ner till byrån för medborgarservice igen, stå i kö. Nu hade vi alla papper i ordning och kunde lämna in handlingarna. Först måste vi dock betala för tjänsterna, det var en ganska stor administrativ apparat det här och hela 2,76 Euro kostade kalaset. Lättade tog vi upp plånboken men så enkelt var det inte. No no, inga kontanter, inget kreditkort, bara check accepterades.

Vi bor ju Frankrike ibland, så vi har förstås ett checkhäfte – det verkar vara oundvikligt och nu var det tur. Men, inte går vi omkring med vårt checkhäfte på fickan, så vi fick gå hem igen med oförrättat ärende, hämta checkhäftet och återigen ställa oss i kön på byrån för medborgarservice.

Historien fick ett lyckligt slut, vi lyckades betala vår check på 2,76 Euro och lämna in alla våra dokument. Efter några veckor kom ett nytt registreringsbevis med posten – denna gång utan mottagningsbevis av någon anledning, så det låg faktiskt kvar i brevlådan tills vi var på plats för att hämta det.

Förutom att vi fick en intressant inblick i fransk byråkrati så har vi lärt oss att det är klokt att hålla ordning på sina papper.

Hälsningar från Ingrid

English version:

French bureaucracy is probably no worse than in other countries, but as a foreigner it is interesting to confront it. Each country has its own challenges and this post about French bureaucracy will be a long one…

We have a car in France. It is locally registered, simple and small enough to drive on narrow roads and park on narrow streets. We like the freedom to make spontaneous (or planned) excursions in southern France and northern Italy.

Our car must be inspected every two years, as all French cars. It usually goes well. However, last time we had a problem – a minor one, we thought, but we deceived ourselves. The registration certificate i.e. our ”carte gris” was gone, we looked and looked but could not find it. Without the carte gris, you cannot inspect your car in France.

The nice ladies at the workshop where we had booked our inspection, patiently explained how impossible this was but also how we could solve the problem. Maybe we did not fully understand what we needed to go through – then we had probably considered to sell the car right away (but this, as well, may not be possible to do without a carte gris?). First stop was the office of citizen service.

The fact is that without proof of inspection you cannot get a new registration certificate and without registration, you cannot make the inspection. The solution is crystal clear – a temporary carte gris! This is achieved by filling in a special form submitted to the appropriate authority along with a self-addressed envelope.

The answer is sent back with a receipt. This is a challenge for us who do not live in France full time. The risk is obvious that the postman cannot make contact with us and that the temporary registration certificate is returned to sender. However, we were lucky this time! Just before we left our home to go to the airport, the postman called at the door. He got the signature and we got our temporary carte gris. Otherwise, this story would have been a few months longer …

Next time we came to Menton, we were able to book a new appointment and get our little car inspected. However, the problem remained that we lacked a proper registration. We went back to the office of citizen service and waited in line. Eventually we got to meet an official who asked us to fill out new forms, submit a copy of the inspection protocol and a proof of ownership of the car. The temporary registration certificate is no such proof, evidently. Instead you have to prove that you live at the address where the car is registered, which you preferably do with an electricity or water bill.

These days most of our bills are digital, so we had to search a while before we found one that we could print. We went back to the office for citizen service for a new attempt, waited patiently in line and handed over all our documents. But alas, the bill that we had brought was too old. We should of course understand, that a bill more than 6 months old does not show where we live, while a bill younger than 6 months proves that we still live there. Makes sense!?

We had no reason to whine, we could only blame ourselves for the loss of our carte gris. Go back home, look for a new account, down to the office of citizen service again, stand in line. Now we had all the papers in order and was able to submit the documents. First, we must pay for the service, quite a large administrative apparatus, and the price was as much as 2.76 Euros. Relieved, we took up a wallet but – no no, no cash, no credit cards, only checks were accepted.

Since we partly live in France, of course we have a checkbook – it seems to be inevitable. Since we do not normally carry our checkbook in our pocket, we had to go back home again to get it and once more put us in line at the office of citizen service.

Our story has a happy ending, we managed to pay our check for 2.76 Euros and file all our documents. After a few weeks we got a new registration certificate in the mail – this time without a receipt for some reason, so it was actually still in the mailbox when we were able to retrieve it.

In addition to an interesting insight into French bureaucracy, we have learned that it is wise to keep your documents under control.

Regards from Ingrid