Dolceacqua

English version follows below.

Dolceacqua – smaka på namnet! Visst låter det underbart. Tänk att döpa en stad till sötvattnet! Det väcker höga förväntningar hos en besökare.

En besökare i Dolceacqua blir inte besviken. Den lilla liguriska staden med runt 2000 invånare strax nordost om Ventimiglia i floden Nervias dalgång är förtjusande. Av alla gamla charmiga medeltida stadskärnor är kanske den i Dolceacqua den allra mest förtrollande. Jag gör gärna en utflykt dit då och då.

Staden består av den medeltida delen La Terra och en (förhållandevis) modern del Il Borgo på andra sidan Nervia. Över floden går en vacker gammal bågformad bro från 1400-talet, berömd bland annat för att ha inspirerat Claude Monet till en målning i slutet av 1800-talet.

Den gamla stadskärnan är lik en tredimensionell labyrint med smala gränder som vindlar sig upp längs bergsidorna mot borgruinen högst upp. Borgen kallas Castello dei Doria efter den mäktiga familj som från 1300-talet och lång tid framåt hade makten över området kring Dolceacqua, och för övrigt över mycket annat i Ligurien också.

Idag är gränderna bebodda av både fastboende ligurier och en hel del fritidsboende, ser det ut som. Det ser mörkt och trångt ut på sina håll men det finns också en del fantastiska lägen med stora terrasser där man säkert har vidsmil utsikt.

Inte så förvånande lockas konstnärer till staden. Här finns flera ateljéer som bjuder ut konst av varierande slag för olika smaker. Små butiker säljer souvenirer och annat. Den som tycker om återbruk kanske är intresserad av hantverkaren som erbjuder smycken tillverkade av återvunna kaffekapslar.

Den vinintresserade kan besöka någon av alla små vinbutiker som finns i gränderna. Det lätta smakrika rödvinet Rossese di Dolceacqua (länk till ett tidigare inlägg) produceras i små mängder just här i trakten. Du kan provsmaka och köpa vinet på flera ställen i staden. Nästan lika berömd är den lokala olivoljan. Den brukar du också kunna provsmaka och köpa.

Det finns en ruggig historia förknippad med Dolceacqua. Fursten Imperiale Doria hävdade på 1300-talet sin ”rätt till den första natten”, det vill säga att tvinga en nygift kvinna att tillbringa sin bröllopsnatt med honom i stället för med sin make. Sägnen säger att den unga bruden Michetta vägrade att finna sig i detta och därför kastades i fängelse där hon sedan dog. Hennes olycklige make lyckades efter denna tragedi, med hjälp av en del andra av furstens undersåtar, att avskaffa den barbariska regeln. Än idag uppmärksammas årligen Michettas öde under La festa della Michetta den 16 augusti. Då äter man små söta kakor som kallas just michetta, vilket också lär vara slangord för kvinnors könsorgan. Hedrande, gulligt eller ekivokt – välj själv!

Det finns en hel del trevliga restauranger både i nya och gamla stadsdelen. Om du gillar att vandra i bergen så kan du med fördel besöka Locanda Degli Ulivi uppe i Morgha, knappt en timmes promenad uppåt från Dolceacqua längs stigen som startar utanför borgen högst upp i gamla staden. Läs mer om den här härliga restaurangen i ett tidigare inlägg om italiensk söndagslunch. Den är väl värd en rejäl promenad.

Hälsningar från Ingrid

English version:

Dolceacqua – what a name! It sounds wonderful. How nice to give a village the name Sweet Water! It gives a visitor high expectations.

Visitors in Dolceacqua will not be disappointed. This small Ligurian town, with around 2000 inhabitants just northeast of Ventimiglia in the valley of river Nervia, is delightful. Of all the old charming medieval towns, perhaps the one in Dolceacqua is the most enchanting. I really like to come there now and then.

The town consists of the medieval part La Terra and a (relatively) modern part Il Borgo on the other side of Nervia. A beautiful old arched bridge from the 15^th century crosses the river. The bridge is famous for having inspired Claude Monet to a painting in the late 19^th century, besides being just fantastic.

The old city center is like a three-dimensional maze of narrow streets that wind up along the mountain side to the castle ruins at the top. The castle is called Castello dei Doria after the powerful family who from the 14^th century for a long time controlled the area around Dolceacqua, and much more of Liguria as well.

Today the old town is inhabited by both permanent and holiday residents, it looks like. It seems to be dark and cramped in some places but there are also some fantastic locations with large terraces where you certainly must have airy panoramic views.

Not so surprisingly, artists are attracted to the city. You find several studios who offer art of varying types for different tastes. Small shops sell souvenirs. Anyone who likes recycling might be interested in the artisan who offers jewelry made from recycled coffee capsules.

Wine enthusiasts can visit the small wine shops found in the alleys. The light tasteful red wine Rossese di Dolceacqua (link to a previous post) is produced in small quantities right here in the neighborhood. You can taste and buy wine at many places in the city. Almost as famous as the wine, is the local olive oil. Usually, you can taste and buy the oil as well.

There is a bleak history associated with Dolceacqua. Prince Imperiale Doria claimed in the 14^th century his ”right of the first night”, that is, to force a newly married woman to spend her wedding night with him rather than with her husband. The legend says that the young bride Michetta refused to obey the prince, and was therefore put in prison where she died. Her sad husband succeeded after this tragedy, with the help of some other of the prince’s subjects, to abolish the barbaric rule. Even today Dolceacqua recognizes Michetta’s fate during the annual La Festa della Michetta on 16 August. People eat small sweet cakes called michetta, which is also said to be a slang word for female genitalia. Honorable, cute or risqué – you choose!

There are a lot of nice restaurants in both the new and the old town. If you like to hike in the mountains it is a good idea to visit Locanda Degli Ulivi up in Morgha, barely an hour’s walk up from Dolceacqua along the trail that starts outside the castle at the top of the old city. Read more about this lovely restaurant in a previous post about Italian Sunday lunch. It is well worth a good walk.

Greetings from Ingrid