Bordighera en av våra vackra grannstäder / Bordighera a friendly neighbor city

English version follows                                                                                               

Att åka från Menton in i Italien är som att förflytta sig till en annan värld. Jag älskar dessa kontraster, allt från skillnaderna inom byggnation, matkultur och livsstil. Jag känner mig så lycklig över att ha nära tillgång till både den franska och italienska kulturen.

Oftast tar jag bara tåget in till Ventimiglia, helst en dag då det inte är marknad. Det är då man kan få den riktiga italienska småstadskänslan.

Har jag lust att gå på marknad åker jag hellre till torsdagsmarknaden i Bordighera. Dit kan man förstås ta sig med bil eller också tar man först tåget till Ventimiglia och byter där till tåget mot Savona. Klokt är att noga titta på tidtabellen för återresan,

då tågen bara går någon gång per timme.

För mig blir det alltid en tågresa. När man väl anländer till Bordigheras station går man åt höger och genom tunneln ut mot strandpromenaden. Där är det marknad på torsdagarna. Många av handlarna åker sedan vidare till Ventimiglias fredagsmarknad,

men min känsla är att det finns mindre ”krimskrams” här och atmosfären är definitivt lugnare här i Bordighera.

Vill man se hela marknaden går man först längs havet mot Menton. Där finner man lokala handlare som säljer egenproducerade grönsaker, honung, olja, ost och till och med kaktusar. Därefter får man gå tillbaka längs havet österut och följer oräkneliga stånd med prylar och kläder, men också barer för den som vill stärka sig med kaffe eller aperitif. Marknaden fortsätter sedan ut till udden längst bort i östra änden av staden. Där finns fler lokala matproducenter och även ett flertal restauranger som kan vara trevliga att besöka en solig dag.

Här finns också flera bilparkeringar. Dels en ute vid udden och ett par lite högre upp mot Gamla stan.

Innan man går upp genom parken mot Gamla stan som ligger på kullen, kan man besöka det vackra lilla kapellet som ligger ute vid havet. Det kan vara en skön kontrast till allt det kommersiella.

Jag går upp genom parken och in i gamla Bordighera, där jag strosar genom gränderna utan att egentligen ha något mål….förutom att så småningom äta en god pasta. Detfinns ett flertal små trevliga restauranger att välja emellan. Alla kan förstås erbjuda en perfekt pasta.

Man känner inget av marknadspulsen. Det finns nästan inga turister, utan livet går i mycket sakta mak.

Så går jag västerut längs Gamla stan och kommer ut i stadens eleganta del. Här ligger stora, vackra sekelskiftesvillor. Det är lätt att förstå att Bordighera är ett burget samhälle.

Väl tillbaka nedanför berget kommer man till stadens genomfartsgata. Konstigt nog finns här få parkeringsplatser, om man inte ställer bilen framför stationen eller utanför den lokala inomhusmarknaden utanför vilken man också kan hitta ett flertal trevliga små restauranger.

Vid genomfartsgatan ligger också en mataffär ”Carrefour” som har öppet dygnet runt!

Efter gott italienskt kaffe återvänder jag tillbaka till min andra kultur på franska sidan.

Jag skulle aldrig kunna välja vilken kultur jag tycker bäst om. Tur att jag slipper välja och kan njuta av båda!

Hälsar

Elisabeth

Going from Menton to Italy is like moving into another world. I love these contrasts, ranging from the differences in construction, food culture and lifestyle. I feel so lucky to have close access to both the French and Italian culture.

 Usually I just go to Ventimiglia, preferably a day when there is no market. That’s when you can get the real Italian small-town feeling.

 If I really want to go to the weekly market I would rather go to the Thursday market in Bordighera. You can of course get there by car or take the train to Ventimiglia and then change trains towards Savona.

It is a good idea to carefully look at the timetable as the train only runs once an hour. I always take the train.

Once you arrive at Bordighera station, turn right and go through the tunnel towards the promenade. There you will get right into the Thursday market.

Many of the traders contiues on to Ventimiglia Friday market, but my feeling is that there is less kitschy stuff hereand the atmosphere is definitely quieter here in Bordighera.

If you want to see the whole market start along the sea towards Menton. There you can find local retailers who sell self-produced vegetables, honey, oil, cheese and even cacti.

Then you have to go back along the ocean toward the east and follow the countless stalls of gadgets and clothes, but also bars for those who want to strengthen themselves with coffee or aperitif.

The market then continues out to the point farthest in the east end of town. On your way you will find more local food and also a variety of restaurants that can be pleasant to visit on a sunny day. 

You will also find several parking spots here, one out on this point and a larger one a little higher up towards the Old Town.

Before you go up the hill through the park to the Old Town you can visit the beautiful little chapel by the sea. It can be a nice contrast to all the commercial.

I walk up through the park and into the old Bordighera, strolling through the streets without really heading anywhere ……except eventually for a good pasta.

Up here, there are a number of small nice restaurants. Everyone can of course offer a perfect pasta. Here you feel nothing of the market pulse. There are almost no tourists, and life goes very slowly.

Later I head west along the Old Town and will reach the city’s elegant part. There you will find big, beautiful, turn of the century villas. It is easy to understand that Bordighera is a prosperous city.

Once back down the hill you will get to the city thoroughfare. Strangely enough there are very few parking spots here,

if you do not park the car in front of the station or outside the local indoor market where you also can find a number of nice little restaurants.

There is also a supermarket ”Carrefour” on the thoroughfare , which is open twentyfour hours!

After a good Italian coffee, I return back to my second culture on the French side.

I would never be able to choose the culture that I like best. Luckily I do not have to, and I can enjoy both!

Greetings from

Elisabeth