Några månader efter skogsbranden / A few months after the forest fire

English version follows below after the Swedish text.

I böran av september brann det våldsamt i bergen alldeles ovanför Menton, läs inlägget. Ungefär sextio hektar skog brann upp, enligt den officiella rapporteringen, som för övrigt också angav att det var ett pyromandåd.

Nu har det gått några månader. Området öster om Castellar, kring Plan de Lion och upp mot Monte Carpano vid italienska gränsen, blev hårt drabbat och det syns fortfarande tydligt.

Det är en bitvis ganska kuslig känsla av Mordor (ur Sagan om Ringen) att vandra bland nakna stenar och brända träd.

Träskylten som visar vägen upp till Monte Carpano måste ha befunnit sig mitt i eldhavet, men klarade sig ändå. Jag undrar vad den är impregnerad med? Hettan var uppenbarligen så stark att fernissan bubblade sig och de översta plastmärkena smälte.

Trästolpen upp vid Plan de Lion finns också kvar men bär tydliga spår av att det har brunnit runt foten.

Samtidigt är gräset grönt och friskt mellan de svartbrända buskarna upp på Plan de Lion.

Det är förunderligt och uppmuntrande att se vilken livskraft som finns i naturen. Vid de förkolnade rester av många buskar har nya friska skott börjat växa. Det finns hopp om att bergssluttningarna snart är friska och frodiga igen.

Hälsningar från Ingrid

English version:

In early September, it was burning fiercely in the mountains just above Menton, read the post. About sixty hectares of forest burned, according to the official reports, which also stated that it was an act of arson.

Now it’s been a few months. The area east of Castellar, surrounding Plan de Lion and up towards Monte Carpano from the Italian border, was badly affected and it is still visible.

It is an eerie sense of Mordor (from Lord of the Rings) to walk among the naked rocks and burned trees.

The wooden sign showing the way to Monte Carpano must have been in the middle of the ​​fire, but survived nonetheless. I wonder how it is impregnated? The heat was apparently so strong that the varnish bubbled and the small plastic marks on the top melted. The wooden post up at Plan de Lion is also left intact but bears clear traces of the grass burned around the foot.

At the same time, the grass is very green between the black burnt bushes up on the Plan de Lion.

It is amazing and encouraging to see the vitality in nature. At the charred remains of many shrubs, new fresh plants have started to grow. Hopefully, soon the hillsides will be green and lush again.

Regards from Ingrid