Rosmarin – Rosemary

English version follows below.

En av många njutningar i naturen nere längs Rivieran är alla rosmarin-buskar. De växer i trädgårdar, längs de flesta vägar och överallt i klippskrevorna uppe i bergen.

Jag kan inte låta bli att dra handen längs rosmarinkvistarna när jag passerar. Doften är så härlig! Dessutom är de små ljusblå blommorna fantastiskt söta. Buskarna tycks blomma här nere nästan året om, i alla fall från tidig vår till sen höst. Det känns riktigt lyxigt att kunna ta med färska kvistar av denna fina krydda från mina vandringsturer i alperna ovanför Menton.

Tydligen är rosmarin nära släkt med en annan härlig kryddväxt, lavendel (läs inlägget). Namnet kommer från latinets ”ros” som betyder daggdroppe och ”marin” som betyder hav. Havets dagg alltså, det är ju ett sagolikt vackert namn. Jag som har tänkt att det borde vara rosa blommor på en buske med det namnet, men tänk så fel jag hade.

Ibland växer rosmarin i stora kraftiga buskar som nästan ser ut som små träd. Förmodligen finns det flera varianter av växten, och växtplatsen kanske också påverkar hur den brer ut sig. Jag ser ibland knubbiga tätväxande plantor och ibland yviga varianter med taniga långa stänglar. Doften är alltid lika härlig oavsett hur busken ser ut.

Jag använder gärna rosmarin när jag lagar mat, speciellt trevligt är det förstås med alldeles nyplockade kvistar från den senaste vandringsturen. Alla har väl kryddat lamm med just rosmarin, det passar förträffligt bra. Ugnsbakade potatishalvor med litet olivolja och rosmarin är också gott. Det passar nästan alltid att krydda med rosmarin på grillat kött. Använd gärna en rosmarinkvist som grillspett, det ger smak och ser vackert ut. Kyckling i ugn med rotfrukter, citron och rikligt med rosmarin är ett annat välbeprövat recept.

Tydligen kan man krydda brännvin med rosmarin, det måste jag pröva någon gång. Vinäger och olja får god smak av rosmarin. Jag har läst tips om att låta en kvist dra i mjölk för att smaksätta efterrätter och att lägga en kvist i sockerskålen. Det låter intressant.

Rosmarin har, inte så förvånande, används i långliga tider som läkeväxt också. Den sägs lindra magknip, främja aptiten, underlätta matsmältningen, minska depressioner och huvudvärk. Det kanske kan vara värt att pröva? Olja gjord av rosmarin har använts utvärtes för att lindra muskelvärk och reumatism. Akta er dock för att inmundiga oljan för den påstås vara giftig i större mängder, bland annat sägs den kunna framkalla kramper.

Historiskt har man också använt växten för att förbättra luften genom att till exempel bränna kvistar i sjuksalar och genom att strö blad på golvet för att undvika tyfussmitta. Det sägs att rosmarin skrämmer bort insekter och att kvistar i klädskåpet kan hjälpa mot mal, förutom att det sprider behaglig doft förstås.

Det finns en hel del traditioner och legender kring rosmarin. Busken sägs leva i 33 år, lika länge som Jesus, och sedan dör den. Att blommorna är just blå påstås bero på att jungfru Maria täckte busken med sin blå mantel, som tydligen färgade av sig. Rosmarin var den antika gudinnan Afrodites speciella växt. Växten har symboliserat kärlek och trofasthet.

När jag inte befinner mig i Sydfrankrike och kan njuta av vildväxande rosmarin, odlar jag gärna egen i min kryddträdgård i Sverige. Den övervintrar tyvärr inte, men vintertid kan man ju faktiskt njuta av en kruka inomhus. Dessutom finns det ju alltid torkad krydda att köpa på burk, i värsta fall. Livets små njutningar inkluderar absolut rosmarin!

Hälsningar från Ingrid

English version:

One of the many pleasures of nature by Côte d’Azur are all rosemary bushes. They grow in gardens, along most roads and everywhere in the mountains.

I cannot stop myself from slipping my hand along the rosemary twigs when I pass. The fragrance is so lovely! Moreover, the small light blue flowers are very pretty. The bushes seem to bloom almost all year round, from early spring to late autumn. It feels really luxurious to be able to bring home fresh sprigs of this fine herb from my hiking trips in the Alps above Menton.

Apparently, rosemary is closely related to another lovely herb, lavender (see the post). The name comes from the Latin ”ros” which means dewdrop and ”marin” which means sea. Sea Dew is a beautiful name, indeed. I thought that there should be pink flowers on a shrub with that name, but how wrong of me.

Sometimes rosemary grows in large heavy bushes that almost look like small trees. Probably, there are several varieties of the plant, and the location may also affect how it grows. I sometimes see chubby seedlings and sometimes bushy varieties with scrawny long stalks. The scent is always wonderful, no matter how the bush grows.

I like to use rosemary when I cook, especially freshly picked sprigs from the latest hike. Many of you have probably spiced lamb with rosemary, it is excellent. Baked potato halves with a little olive oil and rosemary are also delicious. Rosemary goes well together with almost all barbecued meat. Use a rosemary twig as the the stick for your brochette, it gives flavor and looks beautiful. Chicken baked with root vegetables, lemon and plenty of rosemary is another well-proven recipe.

Apparently, you can spice vodka with rosemary, I have to try this sometime. Vinegar and oil get good taste from rosemary. I have read tips about letting a twig soak in milk to flavor desserts and to put rosemary in the sugar bowl. It sounds interesting.

Rosemary has, not surprisingly, been used as a medicine too. It is said to relieve stomach pain, promote appetite, ease digestion, cure depression and headaches. It might be worth trying? Oil made from rosemary has been used to relieve muscle pain and rheumatism. Beware, however, to consume the oil which apparently is toxic in larger amounts.

Historically, the plant was used to improve the air by burning twigs and to prevent typhoid infection by sprinkling leaves on the floor. It is said that rosemary scares away insects. Twigs in the wardrobe may help against moths, plus spread a pleasant aroma of course.

There are a lot of traditions and legends surrounding rosemary. The bush is said to live for 33 years, as long as Jesus, and then it dies. The flowers are blue since the Virgin Mary covered the bush with her blue robe. Rosemary was the ancient goddess Aphrodite’s particular plant. The plant has symbolized love and faithfulness.

When I am not living in the South of France and can enjoy wild rosemary, I like to grow my own in my herb garden in Sweden. The plats do not survive our Nordic winters, unfortunately, but you can also enjoy a pot indoors. Moreover, there are always dried spice to buy, if needed. The small pleasures of life absolutely include rosemary!

Regards from Ingrid