Granne med Ligurien / Next door to Liguria

English text follows below after the Swedish version…

För oss ibland ganska frusna Nordeuropeer är det ju underbart att få vistas vid Medelhavet. Vi har alla våra olika favoritplatser och ganska ofta hamnar jag i diskussioner om huruvida det är Frankrike eller Italien som är det ideala landet att besöka (inte att förglömma alla andra härliga länder runt Medelhavet). Tja, det är förstås svårt att välja, det finns plus och minus. Just det är ytterligare ett skäl till att Menton är min favoritplats. Här finns båda länderna och båda kulturerna inom räckhåll.

På sätt och vis är Frankrike kring Menton en försmak av det vackra Ligurien. Den smala lilla italienska regionen har samma underbara kombination av stränder och berg som finns på den franska sidan gränsen. Ligurien är strandremsan som kantar den nordligaste delen av Genuabukten och som begränsas uppåt av Alperna och Apeninerna.

Det är Liguriens kust som brukar kallas för den italienska rivieran, kanske inte riktigt lika världsberömd som sin franska namne men också vacker och behaglig. Riviera di Ponente (väst) sträcker sig från franska gränsen till Genua och Riviera di Levante (öst) från Genua till Toscana. Minst lika ofta hör man begreppet Blomsterriveran, Riviera dei Fiori, för kuststräckan kring ”blommornas stad” San Remo.

I Italien delas regionerna officiellt in i provinser och Ligurien består av fyra. Längst västerut finns Imperia och sedan kommer Savona, Genoa och La Spezia. Städerna ligger som ett pärlband längs kusten och några av de mer allmänt kända är Ventimiglia, San Remo, Genua och Portofino. Det finns dock mycket mer att upptäcka och många andra små pärlor både längs kusten och uppe i bergen.

Som Mentonbo gör jag lika mycket utflykter österut in i Ligurien som västerut inom Frankrike. Det finns mycket vackert och trevligt att utforska längs italienska kusten även om jag tycker att den kan vara väl hårdexploaterad på sina håll. De allra mest lockande besöksmålen är kanske ändå städerna och byarna en liten bit upp i bergen, var och en värda ett eget blogginlägg. Det finns mängder med små charmiga sagolika orter, ofta byggda på en bergstopp och så gott som alltid med härliga restauranger som lockar med aptitretande ligurisk mat. Att kombinera en rejäl uppfriskande vandring längs de branta bergsstigarna med en lång god lunch på en italiensk familjerestaurang hör till det bästa jag vet, läs mer på inlägget om Vandring & Mat.

Ligurien av idag är Italiens tredje minsta region men det liguriska geografiska arvet är egentligen betydligt större. Folkslaget ligurerna som gett namn åt regionen bebodde för ungefär tvåtusen år sedan större delen av nuvarande nordvästra Italien, inklusive dagens Piemonte och Lombardiet, plus delar av sydöstra Frankrike.

För er som är språkligt nyfikna kan det vara kul att veta att det fortfarande finns en särpräglad ligurisk dialekt som härstammar från det gamla galloromanska språket liguriska. En variant lär fortfarande talas i byn Bonifacio på södra Korsika. Också i Provence har det i århundranden funnits liguriska kolonier, till exempel i Biot och Vallauris, och där ska det tydligen finnas språkliga spår kvar av västliguriska. Dialekten kring Nice, nissardiska, brukar beskrivas som en variant av occitanska men det finns de som hävdar att den i själva verket härstammar från liguriskan. Kanske är det så enkelt att det har kommit influenser från båda håll? Jag tror nog att det är ytterligare ett exempel på Sydfrankrikes och Norditaliens många långa historiska kopplingar.

Det är förstås en lycka även för oss nutidsmänniskor att kunna njuta av såväl Norditalien som Sydfrankrike, oavsett vilken sida om gränsen du har dina bopålar.

Hälsningar från Ingrid

English version:

Coming from a periodically rather cold Scandinavia, I find it wonderful to spend time by the Mediterranean Sea. Sometimes I find myself in arguments about which country, France or Italy, being the ideal one to visit (not forgetting all other nice countries around the Mediterranean). Well, that’s a tough choice but also one reason among others why Menton is my favorite town. We have both countries and both cultures within easy reach.

In a way, France around Menton is a taste of the beautiful Liguria. This narrow little Italian region consists of the same lovely combination of seashores and mountains as can be found on the French side of the border. Liguria is the coastline along the northern part of the Gulf of Genoa with the Alps and Apenines as its upper border.

It is the coast of Liguria that forms the Italian Riviera, perhaps not as famous as the French Côte d’Azur but equally beautiful and charming. Riviera di Ponente (west) goes from the French border to Genoa. Riviera di Levante (east) goes from Genoa to Tuscany. An alternatively used name for the specific coastline by the “city of flowers”, San Remo, is Riviera dei Fiori (flower)

In Italy of today the regions are divided into provinces, and Liguria has four. From west to east they are Imperia, Savona, Genoa and La Spezia. The towns form a string of pearls along the coast, and some of the most renowned are Ventimiglia, San Remo, Genoa and Portofino. However, there are much more to explore and many other wonderful places to visit both along the coast and up in the hills.

From Menton I take as many tours to the east into Liguria as to the west in France. There is a lot to explore by the Ligurian coast, even if also the Italian Riviera is partly slightly overexploited. The most charming sights are perhaps the small villages up in the mountains, all of them worth their own separate blog post. There are many of them, often situated like a fairytale on top of a cliff, and almost always with a local restaurant tempting with delicious Ligurian food. A good long hike along steep mountain trails in combination with a relaxing nice Italian lunch, is truly one of life’s wonders. Read more about this in the post Hiking & Food.

Liguria is the third smallest region in Italy. However, the Ligurian geographical heritage is really much larger. Two thousand years ago the people called Ligurians, who gave its name to this region, inhabited most parts of what is now northwest Italy, including today’s Piedmont and Lombardy, plus parts of southeast France.

Those of you who have a linguistic interest may like to know that even today there exists a distinctive Ligurian dialect which originates from the old Gallo Roman Liguria language. Apparently, a variety is still spoken in the village Bonifacio on south Corse. Also Provence has for centuries had Ligurian colonies, for example in Biot and Vallauris, where it is said that you can find linguistic traces from the Ligurian language. The dialect around Nice is usually described as a variety of Occitan but some experts claim that it really comes from Ligurian. Perhaps there have been influences from both sides? I would think that this is another example of the long mutual history of southwest France and northeast Italy.

Of course, we appreciate that still today we can enjoy both Italy and France, regardless of on which side of the border we have our home.

Regards from Ingrid