Vandring & mat – Hiking & Food

20150104_153440_resizedAzur colored sea, high mountains, brilliant sunshine and good food – can you wish for more? The English text continues below after the Swedish version…

Azurblått Medelhav, höga berg, strålande sol och god mat – kan man önska sig mer?

Bland det bästa som finns är att kombinera en uppfriskande vandringstur i Medelhavsalperna med en härlig lunch upp i en bergsby. Ja, jag har skrivit om det många gånger förut och riskerar väl att bli litet tjatig, men jag tröttnar aldrig på det här.

20150104_105837_resizedHäromdagen tog vi med oss våra goda vänner Costas & Carmencita till den vackra staden Dolceacqua strax ovanför Ventimiglia. Själva staden är värd en utflykt och ett inlägg i sig, men denna gång koncentrerade vi oss på bergen ovanför.

Vi vandrade upp längs Strada dell’Olio mot Morgha. För att vara i början av januari var det behagligt varmt i strålande sol. Vi njöt av utsikten över Medelhavet och alla mjuka bergskullar. Vi sniffade på all rosmarin som växer längs vägkanterna och beundrade deras små blå blommor. Redan nu har den första mimosan slagit ut och gav en försmak av hur lysande gula sluttningarna kommer att vara om någon månad.20150104_110131_resized

Naturens fridfullhet stördes bara en aning av de intensiva hundskallen från hundpensionatet som vi passerade på vägen upp. Dessutom mötte vi ett stort gäng jägare i färgstarka jackor. Det bådade gott inför alla kommande restaurangbesök men dessvärre upplyste de oss om att vildsvinsjakten just den här dagen inte hade varit lyckosam alls.

Det är lätt att förstå varför vägen heter Strada dell’Olio. Överallt gick vi mellan knotiga olivträd. En del olivlundar såg prydliga och välskötta ut, en del ganska förvildade och för den som funderar över att sadla om till olivodlare fanns det också en del intressanta områden till salu.

20150104_121104_resizedEfter ungefär en och en halv timmes promenad och femhundra meters stigning kom vi till den fina lilla byn där restaurangen La Locanda degli Ulivi finns. Det finns de som påstår att detta är Evert Taubes Colla Bellas höjder, men jag är tveksam. Det finns ju många vacka berg häromkring och flera betydligt närmare hans kära San Remo. Hur som helst är det mycket vacker även här.

20150104_131116_resizedJag har skrivit redan tidigare om ett härligt besök på degli Ulivi och vi blev inte besvikna denna gång heller. Efter tio (!) rätter var vi mycket mätta och belåtna. Då hade vi avnjutit farinata, foccacia, broschetta, kikärtspuffar, färserad lök, ravioli, tagliatelli, vildkanin, vildsvin och slutligen panettoni med glass och choklad. Även om varje rätt är ganska liten blir det förstås mycket sammanlagt.

Vi uppskattade att få en promenad tillbaka till bilen i Dolceacqua och också att det nu var nerförsbacke. Skogsstigen förbi det lilla kapellet är vacker och bitvis rejält brant, så det kändes i benen när vi så småningom nådde Dorias gamla slottsruin högst upp i staden. Vi var alla mycket nöjda med att ha hunnit med både en milslång vandring i vacker natur och en lång härlig lunch – utan tvekan ett bra sätt att tillbringa en tidig januaridag.

Hälsingar från Ingrid m fl

20150104_114454_resizedEnglish version:

A favorite combination is a refreshing hike in the Mediterranean Alps with a lovely lunch in a mountain village. Yes, I have already written about this many times before and may be a little repetitive, but I never stop enjoying this.

The other day we brought our good friends Costas & Carmencita to the beautiful city of Dolceacqua just above Ventimiglia. The town itself is worth a trip and a post of its own, but this time we concentrated on the hills above.

20150104_114712_resizedWe walked up along Strada dell’Olio towards Morgha. It was pleasantly warm with bright sunshine, considering that this is early January. We enjoyed the view over the Mediterranean Sea and the surrounding lush hills. We sniffed at all the rosemary growing along roadsides and admired their little blue flowers. Already, the first mimosa were in bloom and gave a hint of how charmingly yellow the mountain sides will be in a month or so.

Nature’s tranquility was disturbed only slightly by the intense dog barking from the “dogs’ hostel” that we passed on the way up. In addition, we met a great bunch of hunters in colorful jackets. It boded well for all future restaurant visits but unfortunately they informed us that the wild boar hunt on this particular day had not been successful at all.

20150104_133943_resizedIt’s easy to understand why the road is called Strada dell’Olio. We walked between gnarled olive trees. Some olive groves looked neat and well kept while some others were pretty wild. Those who consider to change their careers and become olive farmers could even find some interesting areas for sale.

After about one and a half hour walk and five hundred meters of ascent we came to the nice little village where the restaurant La Locanda degli Ulivi is located. There are those who claim that this is the site of the Swedish poet Evert Taube’s Colla Bella’s heights, but I’m doubtful. There are a lot beautiful hills around here, and many significantly closer to his beloved San Remo. Anyway, it is indeed very beautiful up here.

20150104_160331_resizedI have written previously about a lovely visit to Locanda degli Ulivi and we were not disappointed this time either. After ten (!) servings, we were very satisfied. By then we had enjoyed farinata, focaccia, broschetta, chick pea buns, stuffed onions, ravioli, tagliatelle, wild rabbit, wild boar and finally panettoni with ice cream and chocolate. Although each dish is quite small, it all adds up to quite a lot of food.

We appreciated getting a walk back to the car in Dolceacqua and also that it was now downhill. The forest trail past the little chapel is beautiful and partly rather steep, so our legs were quite tired when we reached Doria’s old castle at the top of the city. We were all pleased with both our 10 km long hiking and our lovely long lunch – no doubt a great way to spend a day in early January.

Regards from Ingrid et al

Annonser