Vandring vid Mont Agel – Hiking by Mont Agel

20141014_103421_resizedOn a sunny day after a (short) rainy period it is a pleasure to hike in the mountains. The English text continues below after the Swedish version…

När solen tittar fram igen efter en (kort) regnig period är det så väldigt lockande att ge sig ut i bergen. Det är skönt att röra på sig efter några lata dagar med långa goda måltider och rogivande vila.

Här kommer nu därför ett ännu ett hurtfriskt inlägg. Vad sägs om 16 kilometers vandring med 1000 meters stigning? Det låter kanske slitsamt men det är faktiskt riktigt härligt!

Vi började med att ta oss upp till Gorbio, den lilla staden nordväst om Menton. Det går buss upp dit från Mentons Gare Routière om man inte vill eller kan åka bil. I Gorbio finns många vandringsleder att välja bland. Den här gången tänkte vi att det vore spännande att närma oss Mont Agel. Det är den enda toppen i närheten av Menton som vi inte varit uppe på eftersom den är avspärrad för allmänheten. Tydligen finns någon slags militäranläggning däruppe. Vi har dock sett på vandringskartorna att det går stigar längs kanten på berget, så man kan tydlige20141014_121351_resizedn komma ganska lång upp i alla fall.

Första sträckan var stigen upp till Col de la Madone. Den är rätt brant men annars bekväm och tydligt markerad. Det var inte bara vi som var ute i bergen, utan en hel del boskap också att döma av inhägnaderna som finns här och där. Vi hörde fårflocken på avstånd och aktade oss för att inte korsa elstängslen.

Vi upplever ju att vi kan njuta av sommarvärme här nere på Rivieran även nu i oktober men faktum är att naturen börjar bli höstfärgad. Det är vackert men samtidigt litet förvirrande att titta på de rödgula löven samtidigt som ”vårfågeln” rödhaken kvittrar för fullt. Det var också spännande att se att björnbären som brukar mogna under juli-augusti tydligen fått en andra blomning och nu hade massor med nya kart. Jag undrar om de blir färdiga att plocka till jul?

Från Col de la Madone vandrade vi västerut mot Baisses des Cabanelles. Vi närmade oss Mont Agel men jag gissar att de gigantiska masterna som tornar upp sig mot himlen inte är till för militären utan är vanliga TV-master. Militäranläggningen uppe på toppen såg vi bara p20141014_113137_resizedå avstånd. Vi fick nöja oss med att studera några av alla de äldre skyttevärn som finns på nästan varje höjd här uppe i bergen.

Stigarna går bitvis längs ganska branta bergssidor så det gäller att inte snubbla. Trots min fåniga svindel så går det riktigt bra. Terrängen är omväxlande, som tur är. Det finns mindre skrämmande plana partier också. Här och där dyker det upp ruiner efter gamla fäbodar mitt i lövskogen.

När vägen vänder tillbaka mot Gorbio igen har man en helt vidunderlig utsikt över Monaco, rakt över Cap Martin och österut över Menton och Italien. De vyerna är värda alla tidigare ansträngande kilometrar.

Frågan är om det någon annanstans finns en kust med vackrare natur?

Hälsningar från Ingrid

20141014_120638_resized20141014_134446_resized20141014_115531_resized20141014_120425_resized

English version:

It feels good to get some exercise after a few lazy days with long nice lunches and relaxing rests. This is consequently yet another perky post. What about 16 kilometers’ hike with 1000 meters’ climb? It may sound tiring but it is really quite wonderful!20141014_103839_resized

We started in Gorbio, the small village northwest of Menton. You can go there by bus from Menton Gare Routière if you don’t prefer to drive a car yourself. In Gorbio there are several trails in many directions to choose from. This time we were aiming for Mont Agel. This is the only peak around Menton that we have not climbed, since it is closed for the public. There seems to be some kind of military zone up there. However, we have seen in our hiking maps that there are trails along the side of the mountain. Obviously you can explore the area at a rather high altitude.

20141014_110346_resizedThe first part of our tour was up to Col de la Madone. It is a bit steep but otherwise comfortable and clearly marked. We were not alone in the hills, but were accompanied by quite a lot of livestock judging from the fences that we saw around. The herds could be heard in the distance and we took care not to cross the electric lines.

We feel that we can enjoy summer on Côte d’Azur even in October, but the truth is that the autumn colors have come also in this area. It is beautiful with the red autumn leaves but at the same time a bit confusing since the typical “spring birds” robins sing brightly in the woods. It was also fascinating to see that the blackberries that usually ripe in July-August evidently have had a second blooming and now were filled with new unripe berries. I wonder if they will be ready to pick for Christmas?

From Col de la Madone we headed west towards Baisses des Cabanelles. We approached Mont Agel but I guess that the huge towers that we saw have no military purpose but send television signals. The blocked military installations were only seen in the distance. We could 20141014_122721_resizedinstead study some of the leftovers from the last wars, the old foxholes that can be found on almost every peak up in these mountains.

The trails partly run along rather steep slopes, so you have to be careful not to stumble. Even though my silly fear of heights makes itself reminded now and then, I can manage quite well. Luckily, the nature varies. The less frightening flat parts are indeed appreciated. Sometimes we walked through lush woods with ruins of ancient chalets.

When the trail turns towards Gorbio again you enjoy magnificent views over Monaco, above Cap Martin and east towards Menton and Italy. These sceneries are worth every previous exhausting kilometer.

I sincerely ask myself if you anywhere can find a coast with equally beautiful nature?

Regards from Ingrid

20141014_124038_resized20141014_121124_resized


Annonser