Katter på Rivieran / Cats on Côte d’Azur

Côte d’Azur is full of cats. The English version continues below after the Swedish text…

Det vimlar av katter på Rivieran. Själv är jag förtjust i de självständiga djuren men jag vet ju att smaken varierar. Hur som helst, nog måste man hålla med om att de är vackra i sin smidighet och grace?

Jag möter ständigt katter i olika färg och form. För det mesta ser de välmående och omhändertagna ut. Visst rör de sig som de vill och nog händer det att de tassar runt där de inte är välkomna men de brukar diskret dra sig tillbaka när de blir bortmotade. På det hela taget tycker jag att de är ett trevligt inslag i vardagen (och inte lämnar de heller stora osande högar efter sig på trottoarerna, som hundarna alltför ofta tillåts göra).

En och annan klen liten stackare har vi stött på också. För en tid sedan stördes vi av ett envist jamande från grannens tak. Det satt en katt däruppe ett par meter över marknivån. En normal katt skulle väl ta sig ner för egen maskin men det här exemplaret vågade tydligen inte utan lät ynkligare och ynkligare ju längre tiden gick. Vi försökte efter något dygn att locka ner den genom att lägga plankor som lejdare ner till lägre nivå men den vägrade, och jamade. Inte kunde vi ringa efter brandkåren, tyckte vi, så det slutade med att vi fick klättra upp på en lång lånad stege och lyfta ner den skräckslagna katten i nackskinnet.

Det hände också en gång att vi tyckte att det luktade illa ur köksfläkten och genom köksfönstret. När inte intensiv rengöring hjälpte kom vi så småningom underfund med att det som stank kattpiss nog också var just det. Det verkade som om grannskapets katter bestämt sig för att nischen bakom vårt kök var en trevlig plats som behövde revirmarkeras. Boten mot det här hittade vi i en trädgårdsaffär (i Camporosso) i form av ett medel som vi sprayade över marken bakom köket. Det hjälpte.

Annars är det trevligt med alla fina och vänliga katter. Det verkar vara fler som tycker likadant och som till och med värnar om vilsekomna och hemlösa djur. På väg från Roquebrune Village ner mot havet hittade jag det här omtänksamma lilla härbärget, med pub!

Mjau, mjau från Ingrid

English:

I am rather fond of these independent animals myself, but I know that there are different opinions. Anyway, you must admit that they are beautiful in their agility and grace?

I meet cats in all colors and shapes. Mostly they seem to be healthy and well looked after. Of course, they move around as they like and now and then also in places where they are not welcome, but usually they discretely disappear when they are fended off. Generally, I think they are a pleasant part of life (and do not leave large reeking piles on the pavements, as dogs too often are allowed to do).

A few weaklings are around, as well. Some time ago we heard mewing from our neighbor’s roof. A cat was sitting up there a couple of meters above the ground. A normal cat would be able to get down by itself but this one seemed scared and sounded pitiful. When a day and night had passed we tried to help the poor thing by placing a beam for it to climb down to a lower level, but no, it refused to move and continued to meow. We considered to call the fire brigade, but decided not to, and ended up by using a long borrowed ladder to fetch the terrified cat ourselves.

Another experience is when we felt a bad smell from our kitchen fan and window. After having in vain tried intensive cleaning we realized that the odor was actually cat piss. Obviously, the cats on our street liked the niche behind our kitchen and had decided to mark territory. The solution to this problem was a chemical that we found in a garden shop (in Camporosso) and sprayed on the ground behind the kitchen. It worked.

Otherwise, it is really a pleasure with all nice and charming cats. It seems like I am not the only one to feel this way, and some people even care for the stray cats. On the path from Roquebrune Village down to the sea I found this very considerate little hostel, with a pub!

Meow, meow from Ingrid