Mimosan, vinterns små solstrålar

English version follows.

Som vi båda skrivit så har de första februari-veckorna inte varit särskilt soliga! Snarare regniga och blåsiga! Men tittar man upp mot kullarna och bergen, även under riktiga ruskväder så skiner de små klargula solarna! Mimosan. Mitt i vintern ser man överallt dessa  små märkliga buskar i olika storlekar, med blad i olika former och med blommor i olika blomningsfaser. Vi undrade verkligen hur det kom sig att denna sega växt producerar de vackraste små gula dunbollar så här mitt i vintern. Jag råkade hitta ett litet häfte, ”Petite anthologie du Mimosa”, som klargjorde saken! Mimosan som är en Acacia, detta påstående är tydligen mycket viktigt, kommer ursprungligen från Australien. Där blommar Acacian under sommaren. man kan säga att Mimosa har behållit sin genetiska kalender. Den blommar under den Australiensiska sommaren! Här i SydFrankrike växer Mimosan från Menton i öster till Toulon i väst och upp till Grasse och Draguignan i norr. Den kom till södra Frankrike tack vare engelsmännen för 120 år sedan.

Mimosan är ju en Acacia, som vi vet nu och man räknar mer än 1.500 sorters Acacia varav  3 – 400 varianter Mimosa. Acacian har sitt naturliga växtområde i ett bälte runt ekvatorn. Där utvinner man gummi, febernedsättande medicin, eller färgämnen ur växten. Stammen är så hård att den är vattentät så den används också för att bygga båtskrov eller  vattenreservoarer. Rötterna är ofta grunda och växten är städse-grön. I Sydamerika och även på andra platser finner man en variant där bladen sluter sig när man rör vid dem. Detta för att bevara sin fuktighet när solen steker. Frukterna är inte ätliga men vissa har ett starkt färgämne. Nu åter till varianten Mimosa!

Namnet Mimosa kommer från latinets mimus, och mime, som betyder ”bladen som drar ihop sig vid beröring”…Mimosan impotrerades till vår kontinent på 1700-talet. Den kom från Brittiska imperiets Australien…och kommer till England 1771. Den ska sedan nått franska sydkusten tack vare engelska sjömän och Napoleons hustru Joséphine  som ville ha en exotisk trädgård när hon var i Hyères-les-Palmiers 1793. Under andra hälften av 1800-talet då engelsmän återkom från Australien ankrade de först till i  Bretagnes hamnar och lastade av växter där trots att detta var förbjudet.. Därefter tog förmögna engelsmän ner plantan till södra Frankrike när kusten blev ett tjusigt vintetillhåll för frusna Anglosaxer under 1850-talet.

Det finns två huvudarter av Mimosan: Vintermimosa och de Fyra Årstidernas mimosa. Vintermimosan började säljas i blomsteraffärer i Paris i början av 1900-talet. Därav sitt smeknamn Floristernas Mimosa. Den blommar oftast mellan december och februari…men det finns varianter som blommar ända in i april. Mimosaodlarna har ett knep för att förlänga sin försäljningssäsong. För det första har de förstås olika arter, med olika blomningssäsong. Man skördar då blommas är i knopp och därefter förpackas buketterna och läggs sedan i kylrum. Detta gör att kvistarna förblir i knopp till de sålts och blommar sedan ut i rumstemperatur…ibland med hjälp av ett specialmedel som man sätter till blomvattnet. De fyra årstidernas mimosa kan blomma flera gånger per år, främst under vår och höst. Den tål starka vindar och klarar även av viss kyla dock inte frost, men i gengäld så kräver den mer omvårdnad än vintermimosan. Detta säger sakkunskapen, som även nämner sin favorit, Le Gaulois, en av de 700 variationer som han känner till!. Vill man ha en typ som blommar när alla andra redan blommat ut, ska man välja sorten Sainte-Hélène. Om mimosan ska ge ordentlig blomprakt ska den ansas varje år under april månad. Ansa inte för hårt och glöm inte att mimosan kräver mycket vattning året om för att utvecklas optimalt.

Mimosans doft är väldigt speciell. Doften är mycket flyktig. Det märks när man försöker njuta av doften vid regn eller dåligt väder…då känner man knappt av den alls.. men annars är den mycket intensiv och används vid parfymtillverkning, Emellertid är doften svår att fånga och man har ännu inte hittat det perfekta ämnet för att fixera doften, men det finns några parfym-laboratorier i Grasse som tillverkar mimosa-baserade parfymer.

Mimosans bästa vän är Eucalyptusträdet. Inte bara för att de båda ursprungligen kommer från Australien utan för att man ofta blandar eucalyptus och mimosa i buketter och även i odlingar. Båda växterna lätt drabbas av en parasit, ”le psylle”, som ofta först angriper Eucalyptus…Denna varningssignal gör att man kan vara beredd att rädda sin mimosa mot angrepp. Nu är det bara att plocka fram trädgårdsintresset och välja sin egen favorit mimosa-sort, eller kanske som jag hellre gå till blomsterhandel eller handelsträdgården för en fin knippa att njuta av! Hälsar Elisabeth 

As we both have previously posted, the first weeks of February have not been very sunny! Rather, it has been rainy and windy!  But, if you look up at the hills and mountains, even in really bad weather, the small bright yellow “suns” shine!  Mimosa.  In the midst of winter, one can see these odd little bushes everywhere in various sizes with leaves of different shapes and flowers in different flowering phases. We really wondered how it was that this tenacious plant produces the most beautiful little yellow downy balls like this in the middle of winter. I happened to find a small booklet, ”Petite anthologie du Mimosa”, which clarified the point!  

Mimosa is an Acacia, as we know, and there are an estimated 1,500 varieties of Acacia of which 300 to 400 variants are Mimosa. Acacia has its natural growth area in a belt around the equator.   There they extract rubber, fever medicine, or dyes from the plant. The trunk is so hard that it is waterproof so it is also used tobuild the hulls of boats or water reservoirs. The roots are often shallow and the plant is an evergreen. In South America and in other places one finds a variation where the leaves close when touching them. This is to preserve its moisture when the sun is hot. The fruits are not edible but some contain a strong dye.

Now back to the Mimosa variation! The name Mimosa comes from the Latin mimus, and mime, which means ”the leaves that shrinks when touched” … Mimosa was imported to our continent in the 1700s.  It came from the British Empire Australia … and arrived to England in 1771.  It then reached the French South Coastthanks to English sailors and Napoleon’s wife, Josephine, who wanted an exotic garden when she was in Hyeres-les-Palmiers in 1793. During the second half of the 1800s when the Englishmen returned from Australia, they first anchored at Brittany’s ports and unloaded the plants even though this was forbidden… After which, wealthy Englishmen brought the plant to the South of France when the coast became a marvelous wintering haunt of frozen Anglo-Saxons during the 1850s.

The Four Seasons Mimosa can bloom several times a year, mainly in spring and autumn. It can withstand strong winds and can also handle some cold but not freezing, but in return, it requires more care than the Winter Mimosa. This is the opinion of one expert, who also mentions his favorite, Le Gaulois, one of the 700 varieties known to him!  If one wants a variety that blooms when the other types are no longer blooming, one should choose the Sainte -Hélène variety.  If the mimosa is to produce a plentiful bloom, it has to be pruned every year during the month of April. Do not prune too hard and do not forget the mimosas require a lot of watering all year to develop optimally.

Greetings, Elisabeth