Lavendel – Lavender

Även om vi i trakterna kring Menton inte har samma vidsträckta lavendelfält som i hjärtat av Provence, så är det nu under sommaren alldeles ljuvligt att vandra i bergen bland doftande lavendelbuskar. Det finns så det räcker för att göra en nordbo lycklig över att få njuta av floran i det milda Medelhavsklimatet.

Although we do not have the same vast lavender fields around Menton as in the heart of Provence, it is still absolutely delightful to hike in the mountains in summer among fragrant lavender bushes. We have got enough to make a Scandinavian happily enjoy the floral splendor of the mild Mediterranean climate.

Här nere pratas det om “äkta” och annan (alltså inte lika äkta) lavendel. Efter att ha försökt läsa på litet kom jag fram till att det faktiskt finns ett 30-tal olika lavendelarter, dvs arter av släktet ”Lavandula”. De är väl troligen lika ”äkta” allihop men den vanligaste lavendel som växer vild kring Medelhavet är Lavandula Angustifolia. Samma art odlas också, men allra vanligast i odling är tydligen hybriden Lavandin (som är en korsning mellan Augustifolia och Latifolia, om någon undrar). Några andra vanligt förekommande arter är Dentata, Lanata, Multifida (Sommarlavendel), Pinnata, Stoechas (Fjärils- eller Skärmlavendel) och Viridis.

In south France people talk about “genuine” and other (consequently less genuine) lavender. I tried to read about this and learned that we have something like 30 different species of lavender, i.e. species of the floral genus “Lavandula”. I would assume that they are all “genuine” but the most common wild lavender around the Mediterranean is Lavandula Augustifolia. This species is also cultivated even if the most frequently cultivated lavender seems to be the hybrid Lavandin (a crossbreed between Augustifolia and Latifolia, if you want to know). Other well-known species are Dentata, Lanata, Multifida, Pinnata, Stoechas and Viridis.

Namnet Lavandula kommer tydligen från latinets lavare (tvätta), lavandum (till att tvätta). Namnet är medeltida och härstammar säkert från att växten först och främst användes i badet. Nu odlar man lavendel för att ta fram oljor till parfymindustrin, för att torka blommor som kan skrämma bort ohyra (t ex mal och skorpioner), användas i lugnande drycker eller som kryddor och förstås för prydnad.

The name Lavandula apparently originates from latin lavare (wash), lavandum (for washing). The name is medieval and probably means that the plant was primarily used in bath. Today, lavender is cultivated to give oils for perfumes, to dry the flowers to keep away vermin (e.g. moth and scorpions), use in sedative tea or as seasoning and, of course, as decoration.

Det är ganska lätt att odla lavendel också hemma i Norden. Plantera den på ett soligt och öppet eller luftigt ställe. Lavendel, liksom många andra medelhavsväxter, gillar kalk och trivs i väldränerad sandjord. I leriga jordar har den svårt att överleva kalla vintrar, i alla fall om den odlas på plan mark där vatten lätt blir stående. Man behöver beskära busken ganska kraftigt varje vår (förslagsvis april) för att den inte ska bli risig.

It is quite possible to grow lavender also in north Europe. Plant it in a sunny airy spot. Lavender, like many Mediterranean plants, prefers calcareous well drained sandy soil. In loam soils it may suffer during cold winters, at least if the land is flat with remaining water. To keep the bush from becoming scrubby, you need to prune it quite drastically every year (around April).

För övrigt tycker jag att det även här nere vid Medelhavet är härligt med en kruka odlad lavendel så att jag kan ta med mig naturen hem och njuta av doften och färgen också på min egen terrass…

Besides, even here by the Mediterranean I like to cultivate my lavender in a pot, so as to bring nature home and enjoy the fragrance and bright color also on my own terrace…

Ingrid