Ett glas i skuggan av plataner / A Drink in the Shadow of Plane Trees

A square with a café under the shadow of tall plane trees – how very French! The English text continues below after the Swedish version…

20140422_173242_resizedCaféstolar på ett torg i skuggan under höga plataner – det är så väldigt typiskt franskt. De höga träden med sina kamouflagemönstrade stammar och skräpiga löv passar kanske inte allra bäst i en villaträdgård men på ett allmänt torg blir de till perfekta naturliga parasoll.

Vi har våra typiska franska torg även i Menton, förstås. Min favoritplats är nog place Georges Clémenceau mellan saluhallen, rue Saint Michel och rue Trenca, vid den stora karusellen. Här finns några små restauranger, bagerier och caféer. Framförallt finns Brazza café som är en sådan där genuint fransk bar med en tobakshandel, tabac, i ena änden av lokalen.

20140422_105731_resizedFaktum är att riktigt perfekt är dock inte Brazza café, längre. Baren bytte ägare för en tid sedan och den nya ledningen ville väl förmodligen sätta sin egen prägel på stället. Det kan ju också hända att det fanns ett renoveringsbehov men jag saknar på något sätt den tidigare brunmurriga litet tilltufsade inredningen. Nu är väggarna nymålade i ljusa färger och de gamla hyllorna bakom bardisken är utbytta mot nya blanka moderna. Helt och rent men inte riktigt som förut…

Hur som helst, ute på torget under platanerna ser det ut som förr och här är det fortfarande lika härligt att njuta av en kopp kaffe, en sirop-de-menthe-avec-perrier, en kall öl, ett glas friskt vin eller kanske en isad pastis i skuggan under trädkronorna. Det är sällsamt rogivande att sitta och betrakta alla som flanerar förbi på gågatan. Turister, affärsfolk, hantverkare och hemmafruar passerar i en strid blandad ström. Jag brukar roa mig med att gissa vart de är på väg och vad de har för ärenden – och ingen korrigerar mig så fantasin får flöda fritt.20140422_105814_resized

Den som har bråttom och bara vill ha en snabb café noir häller lämpligen i sig den stående vid bardisken, det kan också vara trevligt. När man slår sig ner vid borden ska man ha gott om tid. Det är i själva verket välgörande för en lätt stressad nordbo att anpassa sig till den sydfranska lugnare takten. Det tar förmodligen ett litet tag innnan servitrisen hinner till just ditt bord, så passa på att njuta av miljön och stämningen så länge. Det går antagligen ganska fort att få det du beställt men drick nu inte upp allt på en gång utan ta en klunk då och då medan du förundras över hur behagligt det är att sitta i den ljumma Medelhavsvinden. Bli sedan inte irriterad om du får vänta på notan, det är som det ska vara och du får tillfälle att vila benen litet till. Tiden springer faktiskt inte ifrån dig utan livet pågå här och nu!

20140422_170716_resizedPå ett café under plataner vid place Georges Clémenceau och andra liknande ställen kan du finna en oas när du är törstig, behöver en paus, vill sammanstråla med dina vänner eller kanske äta en enkel matbit. Det är trevligt och opretentiöst. Det är en av hörnstenarna i livet vid Medelhavet.

Hälsningar, Ingrid

English version:

The tall plane trees with their camouflage patterned trunks and littering leaves may not be the best choice for a private garden but on a public square they become perfect natural parasols. We have our typical French squares in Menton, as well. My favorite is probably place Georges Clémenceau between the market hall, rue Saint Michel and rue Trenca, by the big carousel. Here you find a couple of small restaurants, bakeries and cafés. One of them is Brazza café in its very French style with a tobacco shop, tabac, in one corner of the bar.

20140422_105754_resizedTo tell you the truth, Brazza café is not as perfect as it once was. A new owner came in charge some time ago, and probably wanted to make a difference. There may have been a real need for renovation but I kind of miss the old drab brown scruffy interior. Today, the walls are re-painted in a light color and the racks behind the counter are replaced by brand new ones. Proper and clean, but not quite the same as it used to be…

However, outside on the square under the plane trees everything looks as before and it is as lovely as ever to enjoy a cup of coffee, a sirop-de-menthe-avec-perrier, a cold beer, a glass of fresh wine or perhaps an iced pastis in the shade by the trees. It is utterly restful to sit and watch everyone passing by on the pedestrian street. There are tourists, business people, craftsmen and housewives in a continuous flow. Sometimes, I amuse myself by guessing where they all are headed and why – and since no one can correct me, my fantasy has no limits.

Those of you who are in a hurry and just want a quick café noir are advised to take this standing by the bar counter, which can be very nice. When you seat yourself by the tables, you need plenty of time. In fact, it is rather beneficial for a somewhat stressed Scandinavian to adjust to the calmer pace of South France. It will probably take some time before the waitress comes to attend you, so take the opportunity to enjoy the environment and the atmosphere. You may be served you order without delay but make sure not to drink it all at once, and instead take small sips while you appreciate the warm Mediterranean climate. Don’t become irritated when you have to wait for your bill, it is all right and gives you a chance to rest your legs a little longer. Time does not pass you by, you live your life here and now!

In a café under the plane trees on place Georges Clémenceau and other similar places you will find a haven whenever you are thirsty, need a rest, want to meet your friends or perhaps want something light to eat. It is pleasant and unpretentious. It is one of the cornerstones of life by the Mediterranean.

Regards, Ingrid

Skir vårgrönska / Green Colors of Spring

20140415_124222_resizedMaybe you think that I repeat myself, but I want to share some more pictures from the lovely coastal nature. It is really amazing with the sheer green colors of spring up in the mountains at this time of year. I enjoy all of this even more when I think of the fact that I will soon experience it once again in Sweden. These photos are from the hills above the beautiful small village Peillon north of Nice.

Det kanske blir tjatigt, men här kommer fler naturbilder från härliga Rivieran. Det är så fantastiskt med den skira grönskan uppe i bergen så här års. Ännu bättre blir det när jag tänker på att snart får jag uppleva allt detta en gång till hemma i Sverige. De här fotografierna är tagna i bergen ovanför den vackra lilla staden Peillon norr om Nice.

Ingrid

20140415_115049_resized20140415_115141_resized20140415_124729_resized20140415_140444_resized20140415_122147_resized20140415_114121_resized

Taverna Il Cippo – återigen / once again

20140413_183019_resized

We have written about Taverna Il Cippo in Mortola Superiore many times already, see eg Elisabeth’s post from December.  It is obvious that this is one of our favorite restaurants. The English text continues below after the Swedish version…

20140413_123812_resizedVi har ju skrivit om Taverna Il Cippo i Mortola Superiore flera gånger tidigare, se senast Elisabeths inlägg från december. Ja, ni förstår ju att det är en favoritrestaurang. Idag fick till slut även jag tillfälle att ta mig dit upp med några goda vänner, för första gången sedan Cinzia tagit över som krögare. Det blev en toppenlunch och jag vill gärna berätta så att fler hittar upp till hennes trevliga taverna.

Det finns flera sätt att ta sig upp till Mortola Superiore. Ibland väljer vi att vandra den långa vägen över bergen men det enklaste är att promenera längs vägen från Menton eller ta bilen. Passera in i Italien vid den övre gränsstationen, fortsätt mot Ventimiglia och tag av upp mot vänster vid vägskylten som anger Mortola Superiore 2,5 km. Fortsätt uppåt längs vägen som så småningom passerar högt över 20140413_152919_resizedmotorvägen, håll vänster i de båda vägskälen så kommer ni snart fram till torget i Mortola Superiore. Il Cippo ligger bakom kyrkan. Avståndet från gränsstationen upp till tavernan är ca 3,5 km.

Cinzia har fräschat upp sin matsal och det är nu ännu trevligare än förut. Fortfarande får man en känsla av mysig alphydda när man kommer in i tavernan men det är öppnare och luftigare än sist vi var där. Maten känner vi igen från förr men det är nog faktiskt ännu godare nu.

Vi fick som vanligt ett antal antipasto, bland annat storfavoriterna kikärtsbollar och råbiff på kalv. Underbart! Som alltid var det svårt att välja pasta men det blev ravioli med salviasmör, också ljuvligt gott. Som kötträtt blev det litet smakbitar av både kanin och vildsvin, inte illa. Sist njöt vi av några olika desserter som tiramisu, amarettoglass och creme brulée. Till 20140413_144130_resizedkaffet fick vi smaka av Cinzias pappas special – hemgjord likör på myrten, intressant.

Nästan vimmelkantiga av all god mat strosade vi tillbaka ner till Menton. Faktum är att vägen är ännu vackrare neråt med en hisnande utsikt över Medelhavet, Ventimiglia och Menton när man vandrar (eller åker) på den branta åsen mellan kusten och motorvägen.

Ni som ännu inte har besökt Taverna Il Cippo i Mortola Superiore, gör det! Det är väl värt omvägen.

Hälsningar, Ingrid

20140413_163052_resizedToday, at last, I had the opportunity to visit Il Cippo togeter with friends, for the first time since Cinzia took over the business. We had a great lunch and I really want to spread the message so that more of you can find your way up to her nice taverna.

There are many options to go to Mortola Superiore. Sometimes we choose the long hiking trail over the mountains but the easiest way is to walk along the road from Menton or drive your car. Enter Italy by the upper border, continue towards Ventimiglia and turn left by the sign Mortola Superiore 2.5 km. Continue up along the road that after a while passes high above the highway, keep left in the two crossroads and end up on the little square in Mortola Superiore. You find Il Cippo behind the church. The distance from the border to the taverna is appr 3.5 km.

20140413_153021_resizedCinzia has renovated her restaurant and it is at least as pleasant as before. I still get a feeling of entering a cosy alpine refuge, but it is lighter and airier than last time I came. The menu is similar to before but the food is actually even better.

As usual, we had a number of antipastos, including our favorites fried chick pee buns and tartar on veal. Wonderful! It was hard to choose pasta but we settled for ravioli with sage butter, also delicious. For carne we had tastes of both the rabbit and the wild boar, not bad. As dessert we enjoyed tiramisu, 20140413_132934_resizedamaretto icecream and creme brulée. The avec to our coffée was Cinzia’s father’s special – homemade liqueur on myrtle, interesting.

Almost dizzy from all the good food we strolled down back to Menton. The truth is that the road is even more beautiful walking (or driving) back downhill with its breathtaing view over the Mediterranean, Ventimiglia and Menton from the ridge between the sea and the highway.

All of you who have still not visited Taverna Il Cippo in Mortola Superiore, do it! It is definitely worth the detour.

Regards from Ingrid

20140413_182943_resized

Vandring bland blommor och getter / Hiking Among Flowers and Goats

Yesterday was sunny and warm in Menton. Longing for a hike in the mountains, we decided to skip the planned ski trip to Auron and instead head for the hills above our beautiful town. The English version continues below after the Swedish text…20140409_161748_resized

Igår var det strålande sol och varmare än på länge här i Menton. Utsvultna på bergsvandringar fick det oss att hoppa över den planerade skiddagen i Auron och i stället ge oss upp i bergen ovanför vår vackra stad. Vi satsade på en rejäl tur och traskade iväg upp förbi Castellar mot Pointe de la Penna, den spetsiga toppen som syns uppe i Fossan-dalen. Det är verkligen underbart uppe på bergsstigarna så här års. Fåglarna kvittrar och till och med göken gal. Det finns fortfarande massor med vårblommor. En mängd olika buskar och träd blommar med vita kaskader. Solen värmer så där alldeles lagom.

20140409_114242_resizedDen branta sidan på Pointe de la Penna ser nästan omöjlig ut men det är faktiskt en fullt rimlig väg även för en sådan som jag, med svår höjdskräck. Stigen snirklar sig i sicksack och blir därför inte så farligt brant.

En bit upp på berget mötte vi en herde med sina vallhundar och hjord av getter och får. Det är ganska vanligt längs vandringsvägarna och denna hjord var riktigt stor. Dessutom fanns det nu många små söta killingar. Det är inte utan att jag började fantisera om all god getost man kan hitta härnere, läs Elisabeths inlägg om ”den goda geten” för mer aptitretande inspiration.

20140409_121639_resizedSvettiga och varma kom vi upp till höjden bredvid kapellet St Bernard och den fina picnic-platsen som finns där ca 750 möh. Matsäckslunchen blev extra smaklig med den hisnande utsikten ut över Menton och havet i bakgrunden.

Nu var ju vår plan egentligen att ta oss tillbaka hem igen men vi kände oss så vederkvickade av matrasten, och vädret var ju så underbart, att vi bestämde oss för att vandra vidare upp till Col de Berceau. Dit upp har vi gått flera gånger nerifrån Menton och det var trevligt att ta vägen dit från andra hållet för ovanlighetens skull.

Vägen upp till passet är också fantastiskt vacker, bl a förbi ruinerna av gamla Castellar och längs en stig kantad av blommande träd. Passet ligger sedan på ca 1070 möh och bjuder förstås också på en vidunderlig utsikt.

20140409_131511_resizedNog var vi litet möra i benen när vi så småningom hade tagit oss ner för den branta och steniga stigen från passet, förbi Castellar igen och ner genom Fossan-dalen hem till Menton. Det blev en längre tur än vi hade tänkt oss, totalt ungefär 18 km, men det var mödan värt. Jag måste dock erkänna att idag har jag litet träningsverk här och där…

Ingrid

20140409_101837_resizedEnglish version:

We set out for a serious tour and walked past Castellar towards Pointe de la Penna, the sharp peak that you can see up in the Fossan valley. It is really nice in the mountains this time of year. Birds sing, even the cuckoo could be heard. There are still lots of spring flowers in bloom. Several bushes and trees have cascades of white flowers. The sun is comfortably warm.

The steep side of Pointe de la Penna may look almost impossible to climb but it is actually quite doable also for someone with my fear of heights. The trail goes in zig-zag and is thus not terribly steep.

20140409_113047_resizedHalfway up the mountain we met a shepherd with his sheepdogs and herd of goats and sheep. This we do rather often and his herd was really numerous. There were even quite a few sweet little goat kids. I could not help thinking of all the delicious goat cheese that you get around here, read more about this in Elisabeth’s post ”The Good Goat”.

Sweaty and warm we reached the hill close to the chapel St Bernard and the lovely picnic area that is arranged there on approximately 750 masl. Our lunch tasted really good with the view over Menton and the sea as background.

Our plan was originally to return home to Menton from here, but we felt energized by our lunch and the weather was really nice so we decided to continue up to Col de Berceau. We have hiked up to this col several times from Menton and thought it would be nice to come the other way, for a change.

20140409_134338_resizedThe trail up to the col is also stunningly beautiful, for example past the ruins of old Castellar and along trees is full bloom. The col is on approximately 1070 masl and offers another terrific view over the Mediterranean and the coastline.

Yes, our legs were a bit heavy when we had walked down the steep and stony trail from the col, had passed Castellar again and come down to Menton through the Fossan valley. However, it was worth the effort. I must admit, though, that my muscles are a bit sore today…

Ingrid

 

 

 

 

 

 

Min franska frukost / My French Breakfast

20140205_093048_resizedOf course, I don’t actually know what the French in general eat for breakfast (if they eat, at all). The English version continues below after the Swedish text…

Det är klart att jag inte vet vad franska folket i allmänhet verkligen äter till frukost (om de alls äter). Jag har aldrig levt i någon fransk familj och har inte någon bra uppfattning om deras typiska morgonvanor. Min bild av ”Den Franska Frukosten” grundar sig på högst personliga ungdomliga erfarenheter från enklare franska hotell. Den bilden har jag nu överfört till mina egna frukostvanor när jag är på Rivieran.

20140205_092937_resizedHemma i Sverige är jag ganska präktig, måste jag erkänna. Det blir ofta en stor kopp te med fullkornsbröd eller kanhända gröt till frukost. Kanske litet ost eller leverpastej som pålägg, möjligen ett ägg och litet frukt därtill. På det hela taget rejält, fiberrikt och sunt, med andra ord. Socialstyrelsen bör vara nöjd.

Av någon anledning får jag en längtan efter något annat när jag kommer till Sydfrankrike. Det är svårt att förklara varför men det kanske har med dofterna och ljuset att göra, eller möjligen med mina egna romantiska föreställningar om att leva franskt.  Jag väljer en betydligt mindre präktig frukost.

20140205_162556_resizedTill att börja med vill jag ha café au lait, dvs starkt kaffe blandat med en riklig portion varm skummad mjölk. Mjölken ska helst vara av den behandlade typen med lång hållbarhet. Ja, många påpekar för mig att färsk mjölk är bättre och godare men nu råkar min ursprungliga erfarenhet av franskt morgonkaffe vara just med den hållbarhetsbehandlade mjölken. Det är djupt rotat och så ska det smaka, tycker jag förändringsobenäget. Kaffet är allra bäst i en vid keramikskål (som jag sett på film att fransmännen ibland använder och därmed okritiskt inbillar mig är genuint, på något sätt).

Sen är det ju en fröjd att kunna gå ner till något av alla bagerierna i stan och köpa färsk baguette. Här har dock faktiskt min smak utvecklats med åren. Den va20140205_162445_resizednliga standard-baguetten är litet tråkigare än varianterna bakade med surdeg (levain). Jag väljer numera allra helst brödet som kallas Une Grand Siècle (ja, verkligen ”une” därför att ordet ”baguette” är underförstått, har en vänlig bagare förklarat för mig). Med ost, helst Comté, och citrusmarmelad blir det härliga smörgåsar till kaffet. Marmeladen gör jag (präktigt nog) ofta själv, se inlägget om Mandariner.

I min värld är detta den perfekta franska frukosten och speciellt härligt är det förstås när jag kan äta den ute på terrassen och njuta av morgonsolen över pinjeträden. Som en extra liten guldkant händer det också någon gång ibland att jag lägger till en croissant eller pain au chocolat men då behövs det en rejäl vandringstur efteråt för att göra av med all extra energi (och ser man på, där kom präktigheten fram igen).

Godmorgon från Ingrid

20140208_121622_resized_1English version:

I have never lived in a French family and I have no real understanding of their morning habits. My picture of “The French Breakfast” is based on early personal experiences from not very fancy French hotels. This picture has formed my own breakfast habits on Cöte d’Azur.

When at home in Sweden, I am a rather sensibel person. I often have tea with whole grain bread or maybe porridge for breakfast. Perhaps a slice of cheese on top, possibly an egg and some fruit in addition. In other words, healthy and filled with fibers and vitamines.

For some reason I long for something different when I come to South France. It is hard to explain why but maybe it has to do with the local fragrance and the light, or perhaps with my own romantic ambitions to live in a French way. I choose a less sensibel breakfast.

To start with, it has to be Café au Lait, ie strong coffee with lots of warm whipped milk. And the milk is preferably the long-last type. Yes, some say that fresh milk is a better choice but my original impressions of French morning coffee happen to be with the long-last milk. That is the way it should taste, in my rather change adverse opinion. The coffee is best in wide ceramic bowls (like the ones I have seen French people use in movies, which makes me uncritically believe this is a genuine thing).

Moreover, it is a pleasure to be able to buy a freshly baked baguette from one of the bakeries downtown.  When it comes to bread, however, my taste has developed during the years. I find the plain white baguette somewhat uninteresting and like the ones with sourdough (levain) better. My favorite is Une Grand Siècle (yes, in fact “une” since the word “baguette” is implicitly there, a helpful baker once explained to me). With cheese, preferably Comté, and citrus jam this will be a delicious combination with the coffee. Sometimes I make the jam myself, see the post about Tangerines.

In my world, when in Menton, this is the perfect French breakfast and I enjoy it even more when I can eat it outside on my terrace while watching the morning sun over the pine trees. As an extra treat I also occasionally add a croissant or a pain au chocolat, but then I need a long hike afterwards to burn all surplus energy (and voilà, suddenly my sensibel side pops up, again).

Good Morning from Ingrid

Katter på Rivieran / Cats on Côte d’Azur

20140131_165708_resizedCôte d’Azur is full of cats. The English version continues below after the Swedish text…

Det vimlar av katter på Rivieran. Själv är jag förtjust i de självständiga djuren men jag vet ju att smaken varierar. Hur som helst, nog måste man hålla med om att de är vackra i sin smidighet och grace?

Jag möter ständigt katter i olika färg och form. För det mesta ser de välmående och omhändertagna ut. Visst rör de sig som de vill och nog händer det att de tassar runt där de inte är välkomna men de brukar diskret dra sig tillbaka när de blir bortmotade. På20140128_114643_resized det hela taget tycker jag att de är ett trevligt inslag i vardagen (och inte lämnar de heller stora osande högar efter sig på trottoarerna, som hundarna alltför ofta tillåts göra).

En och annan klen liten stackare har vi stött på också. För en tid sedan stördes vi av ett envist jamande från grannens tak. Det satt en katt däruppe ett par meter över marknivån. En normal katt skulle väl ta sig ner för egen maskin men det här exemplaret vågade tydligen inte utan lät ynkligare och ynkligare ju längre tiden gick. Vi försökte efter något dygn att locka ner den genom att lägga plankor som lejdare ner till lägre nivå men den vägrade, och jamade. Inte kunde vi ringa efter brandkåren, tyckte vi, så det slutade med att vi fick klättra upp på en lång lånad stege och lyfta ner den skräckslagna katten i nackskinnet.

20140206_153400_resizedDet hände också en gång att vi tyckte att det luktade illa ur köksfläkten och genom köksfönstret. När inte intensiv rengöring hjälpte kom vi så småningom underfund med att det som stank kattpiss nog också var just det. Det verkade som om grannskapets katter bestämt sig för att nischen bakom vårt kök var en trevlig plats som behövde revirmarkeras. Boten mot det här hittade vi i en trädgårdsaffär (i Camporosso) i form av ett medel som vi sprayade över marken bakom köket. Det hjälpte.

Annars är det trevligt med alla fina och vänliga katter. Det verkar vara fler som tycker likadant och som till och med värnar om vilsekomna och hemlösa djur. På väg från Roquebrune Village ner mot havet hittade jag det här omtänksamma lilla härbärget, med pub!

Mjau, mjau från Ingrid20131120_142623_resized

English:

I am rather fond of these independent animals myself, but I know that there are different opinions. Anyway, you must admit that they are beautiful in their agility and grace?

I meet cats in all colors and shapes. Mostly they seem to be healthy and well looked after. Of course, they move around as they like and now and then also in places where they are not welcome, but usually they discretely disappear when they are fended off. Generally, I think they are a pleasant part of life (and do not leave large reeking piles on the pavements, as dogs too often are allowed to do).20131120_142637_resized

A few weaklings are around, as well. Some time ago we heard mewing from our neighbor’s roof. A cat was sitting up there a couple of meters above the ground. A normal cat would be able to get down by itself but this one seemed scared and sounded pitiful. When a day and night had passed we tried to help the poor thing by placing a beam for it to climb down to a lower level, but no, it refused to move and continued to meow. We considered to call the fire brigade, but decided not to, and ended up by using a long borrowed ladder to fetch the terrified cat ourselves.

20140206_161707_resizedAnother experience is when we felt a bad smell from our kitchen fan and window. After having in vain tried intensive cleaning we realized that the odor was actually cat piss. Obviously, the cats on our street liked the niche behind our kitchen and had decided to mark territory. The solution to this problem was a chemical that we found in a garden shop (in Camporosso) and sprayed on the ground behind the kitchen. It worked.

Otherwise, it is really a pleasure with all nice and charming cats. It seems like I am not the only one to feel this way, and some people even care for the stray cats. On the path from Roquebrune Village down to the sea I found this very considerate little hostel, with a pub!

Meow, meow from Ingrid