Skir vårgrönska / Green Colors of Spring

20140415_124222_resizedMaybe you think that I repeat myself, but I want to share some more pictures from the lovely coastal nature. It is really amazing with the sheer green colors of spring up in the mountains at this time of year. I enjoy all of this even more when I think of the fact that I will soon experience it once again in Sweden. These photos are from the hills above the beautiful small village Peillon north of Nice.

Det kanske blir tjatigt, men här kommer fler naturbilder från härliga Rivieran. Det är så fantastiskt med den skira grönskan uppe i bergen så här års. Ännu bättre blir det när jag tänker på att snart får jag uppleva allt detta en gång till hemma i Sverige. De här fotografierna är tagna i bergen ovanför den vackra lilla staden Peillon norr om Nice.

Ingrid

20140415_115049_resized20140415_115141_resized20140415_124729_resized20140415_140444_resized20140415_122147_resized20140415_114121_resized

Taverna Il Cippo – återigen / once again

20140413_183019_resized

We have written about Taverna Il Cippo in Mortola Superiore many times already, see eg Elisabeth’s post from December.  It is obvious that this is one of our favorite restaurants. The English text continues below after the Swedish version…

20140413_123812_resizedVi har ju skrivit om Taverna Il Cippo i Mortola Superiore flera gånger tidigare, se senast Elisabeths inlägg från december. Ja, ni förstår ju att det är en favoritrestaurang. Idag fick till slut även jag tillfälle att ta mig dit upp med några goda vänner, för första gången sedan Cinzia tagit över som krögare. Det blev en toppenlunch och jag vill gärna berätta så att fler hittar upp till hennes trevliga taverna.

Det finns flera sätt att ta sig upp till Mortola Superiore. Ibland väljer vi att vandra den långa vägen över bergen men det enklaste är att promenera längs vägen från Menton eller ta bilen. Passera in i Italien vid den övre gränsstationen, fortsätt mot Ventimiglia och tag av upp mot vänster vid vägskylten som anger Mortola Superiore 2,5 km. Fortsätt uppåt längs vägen som så småningom passerar högt över 20140413_152919_resizedmotorvägen, håll vänster i de båda vägskälen så kommer ni snart fram till torget i Mortola Superiore. Il Cippo ligger bakom kyrkan. Avståndet från gränsstationen upp till tavernan är ca 3,5 km.

Cinzia har fräschat upp sin matsal och det är nu ännu trevligare än förut. Fortfarande får man en känsla av mysig alphydda när man kommer in i tavernan men det är öppnare och luftigare än sist vi var där. Maten känner vi igen från förr men det är nog faktiskt ännu godare nu.

Vi fick som vanligt ett antal antipasto, bland annat storfavoriterna kikärtsbollar och råbiff på kalv. Underbart! Som alltid var det svårt att välja pasta men det blev ravioli med salviasmör, också ljuvligt gott. Som kötträtt blev det litet smakbitar av både kanin och vildsvin, inte illa. Sist njöt vi av några olika desserter som tiramisu, amarettoglass och creme brulée. Till 20140413_144130_resizedkaffet fick vi smaka av Cinzias pappas special – hemgjord likör på myrten, intressant.

Nästan vimmelkantiga av all god mat strosade vi tillbaka ner till Menton. Faktum är att vägen är ännu vackrare neråt med en hisnande utsikt över Medelhavet, Ventimiglia och Menton när man vandrar (eller åker) på den branta åsen mellan kusten och motorvägen.

Ni som ännu inte har besökt Taverna Il Cippo i Mortola Superiore, gör det! Det är väl värt omvägen.

Hälsningar, Ingrid

20140413_163052_resizedToday, at last, I had the opportunity to visit Il Cippo togeter with friends, for the first time since Cinzia took over the business. We had a great lunch and I really want to spread the message so that more of you can find your way up to her nice taverna.

There are many options to go to Mortola Superiore. Sometimes we choose the long hiking trail over the mountains but the easiest way is to walk along the road from Menton or drive your car. Enter Italy by the upper border, continue towards Ventimiglia and turn left by the sign Mortola Superiore 2.5 km. Continue up along the road that after a while passes high above the highway, keep left in the two crossroads and end up on the little square in Mortola Superiore. You find Il Cippo behind the church. The distance from the border to the taverna is appr 3.5 km.

20140413_153021_resizedCinzia has renovated her restaurant and it is at least as pleasant as before. I still get a feeling of entering a cosy alpine refuge, but it is lighter and airier than last time I came. The menu is similar to before but the food is actually even better.

As usual, we had a number of antipastos, including our favorites fried chick pee buns and tartar on veal. Wonderful! It was hard to choose pasta but we settled for ravioli with sage butter, also delicious. For carne we had tastes of both the rabbit and the wild boar, not bad. As dessert we enjoyed tiramisu, 20140413_132934_resizedamaretto icecream and creme brulée. The avec to our coffée was Cinzia’s father’s special – homemade liqueur on myrtle, interesting.

Almost dizzy from all the good food we strolled down back to Menton. The truth is that the road is even more beautiful walking (or driving) back downhill with its breathtaing view over the Mediterranean, Ventimiglia and Menton from the ridge between the sea and the highway.

All of you who have still not visited Taverna Il Cippo in Mortola Superiore, do it! It is definitely worth the detour.

Regards from Ingrid

20140413_182943_resized

Vandring bland blommor och getter / Hiking Among Flowers and Goats

Yesterday was sunny and warm in Menton. Longing for a hike in the mountains, we decided to skip the planned ski trip to Auron and instead head for the hills above our beautiful town. The English version continues below after the Swedish text…20140409_161748_resized

Igår var det strålande sol och varmare än på länge här i Menton. Utsvultna på bergsvandringar fick det oss att hoppa över den planerade skiddagen i Auron och i stället ge oss upp i bergen ovanför vår vackra stad. Vi satsade på en rejäl tur och traskade iväg upp förbi Castellar mot Pointe de la Penna, den spetsiga toppen som syns uppe i Fossan-dalen. Det är verkligen underbart uppe på bergsstigarna så här års. Fåglarna kvittrar och till och med göken gal. Det finns fortfarande massor med vårblommor. En mängd olika buskar och träd blommar med vita kaskader. Solen värmer så där alldeles lagom.

20140409_114242_resizedDen branta sidan på Pointe de la Penna ser nästan omöjlig ut men det är faktiskt en fullt rimlig väg även för en sådan som jag, med svår höjdskräck. Stigen snirklar sig i sicksack och blir därför inte så farligt brant.

En bit upp på berget mötte vi en herde med sina vallhundar och hjord av getter och får. Det är ganska vanligt längs vandringsvägarna och denna hjord var riktigt stor. Dessutom fanns det nu många små söta killingar. Det är inte utan att jag började fantisera om all god getost man kan hitta härnere, läs Elisabeths inlägg om ”den goda geten” för mer aptitretande inspiration.

20140409_121639_resizedSvettiga och varma kom vi upp till höjden bredvid kapellet St Bernard och den fina picnic-platsen som finns där ca 750 möh. Matsäckslunchen blev extra smaklig med den hisnande utsikten ut över Menton och havet i bakgrunden.

Nu var ju vår plan egentligen att ta oss tillbaka hem igen men vi kände oss så vederkvickade av matrasten, och vädret var ju så underbart, att vi bestämde oss för att vandra vidare upp till Col de Berceau. Dit upp har vi gått flera gånger nerifrån Menton och det var trevligt att ta vägen dit från andra hållet för ovanlighetens skull.

Vägen upp till passet är också fantastiskt vacker, bl a förbi ruinerna av gamla Castellar och längs en stig kantad av blommande träd. Passet ligger sedan på ca 1070 möh och bjuder förstås också på en vidunderlig utsikt.

20140409_131511_resizedNog var vi litet möra i benen när vi så småningom hade tagit oss ner för den branta och steniga stigen från passet, förbi Castellar igen och ner genom Fossan-dalen hem till Menton. Det blev en längre tur än vi hade tänkt oss, totalt ungefär 18 km, men det var mödan värt. Jag måste dock erkänna att idag har jag litet träningsverk här och där…

Ingrid

20140409_101837_resizedEnglish version:

We set out for a serious tour and walked past Castellar towards Pointe de la Penna, the sharp peak that you can see up in the Fossan valley. It is really nice in the mountains this time of year. Birds sing, even the cuckoo could be heard. There are still lots of spring flowers in bloom. Several bushes and trees have cascades of white flowers. The sun is comfortably warm.

The steep side of Pointe de la Penna may look almost impossible to climb but it is actually quite doable also for someone with my fear of heights. The trail goes in zig-zag and is thus not terribly steep.

20140409_113047_resizedHalfway up the mountain we met a shepherd with his sheepdogs and herd of goats and sheep. This we do rather often and his herd was really numerous. There were even quite a few sweet little goat kids. I could not help thinking of all the delicious goat cheese that you get around here, read more about this in Elisabeth’s post ”The Good Goat”.

Sweaty and warm we reached the hill close to the chapel St Bernard and the lovely picnic area that is arranged there on approximately 750 masl. Our lunch tasted really good with the view over Menton and the sea as background.

Our plan was originally to return home to Menton from here, but we felt energized by our lunch and the weather was really nice so we decided to continue up to Col de Berceau. We have hiked up to this col several times from Menton and thought it would be nice to come the other way, for a change.

20140409_134338_resizedThe trail up to the col is also stunningly beautiful, for example past the ruins of old Castellar and along trees is full bloom. The col is on approximately 1070 masl and offers another terrific view over the Mediterranean and the coastline.

Yes, our legs were a bit heavy when we had walked down the steep and stony trail from the col, had passed Castellar again and come down to Menton through the Fossan valley. However, it was worth the effort. I must admit, though, that my muscles are a bit sore today…

Ingrid

 

 

 

 

 

 

Min franska frukost / My French Breakfast

20140205_093048_resizedOf course, I don’t actually know what the French in general eat for breakfast (if they eat, at all). The English version continues below after the Swedish text…

Det är klart att jag inte vet vad franska folket i allmänhet verkligen äter till frukost (om de alls äter). Jag har aldrig levt i någon fransk familj och har inte någon bra uppfattning om deras typiska morgonvanor. Min bild av ”Den Franska Frukosten” grundar sig på högst personliga ungdomliga erfarenheter från enklare franska hotell. Den bilden har jag nu överfört till mina egna frukostvanor när jag är på Rivieran.

20140205_092937_resizedHemma i Sverige är jag ganska präktig, måste jag erkänna. Det blir ofta en stor kopp te med fullkornsbröd eller kanhända gröt till frukost. Kanske litet ost eller leverpastej som pålägg, möjligen ett ägg och litet frukt därtill. På det hela taget rejält, fiberrikt och sunt, med andra ord. Socialstyrelsen bör vara nöjd.

Av någon anledning får jag en längtan efter något annat när jag kommer till Sydfrankrike. Det är svårt att förklara varför men det kanske har med dofterna och ljuset att göra, eller möjligen med mina egna romantiska föreställningar om att leva franskt.  Jag väljer en betydligt mindre präktig frukost.

20140205_162556_resizedTill att börja med vill jag ha café au lait, dvs starkt kaffe blandat med en riklig portion varm skummad mjölk. Mjölken ska helst vara av den behandlade typen med lång hållbarhet. Ja, många påpekar för mig att färsk mjölk är bättre och godare men nu råkar min ursprungliga erfarenhet av franskt morgonkaffe vara just med den hållbarhetsbehandlade mjölken. Det är djupt rotat och så ska det smaka, tycker jag förändringsobenäget. Kaffet är allra bäst i en vid keramikskål (som jag sett på film att fransmännen ibland använder och därmed okritiskt inbillar mig är genuint, på något sätt).

Sen är det ju en fröjd att kunna gå ner till något av alla bagerierna i stan och köpa färsk baguette. Här har dock faktiskt min smak utvecklats med åren. Den va20140205_162445_resizednliga standard-baguetten är litet tråkigare än varianterna bakade med surdeg (levain). Jag väljer numera allra helst brödet som kallas Une Grand Siècle (ja, verkligen ”une” därför att ordet ”baguette” är underförstått, har en vänlig bagare förklarat för mig). Med ost, helst Comté, och citrusmarmelad blir det härliga smörgåsar till kaffet. Marmeladen gör jag (präktigt nog) ofta själv, se inlägget om Mandariner.

I min värld är detta den perfekta franska frukosten och speciellt härligt är det förstås när jag kan äta den ute på terrassen och njuta av morgonsolen över pinjeträden. Som en extra liten guldkant händer det också någon gång ibland att jag lägger till en croissant eller pain au chocolat men då behövs det en rejäl vandringstur efteråt för att göra av med all extra energi (och ser man på, där kom präktigheten fram igen).

Godmorgon från Ingrid

20140208_121622_resized_1English version:

I have never lived in a French family and I have no real understanding of their morning habits. My picture of “The French Breakfast” is based on early personal experiences from not very fancy French hotels. This picture has formed my own breakfast habits on Cöte d’Azur.

When at home in Sweden, I am a rather sensibel person. I often have tea with whole grain bread or maybe porridge for breakfast. Perhaps a slice of cheese on top, possibly an egg and some fruit in addition. In other words, healthy and filled with fibers and vitamines.

For some reason I long for something different when I come to South France. It is hard to explain why but maybe it has to do with the local fragrance and the light, or perhaps with my own romantic ambitions to live in a French way. I choose a less sensibel breakfast.

To start with, it has to be Café au Lait, ie strong coffee with lots of warm whipped milk. And the milk is preferably the long-last type. Yes, some say that fresh milk is a better choice but my original impressions of French morning coffee happen to be with the long-last milk. That is the way it should taste, in my rather change adverse opinion. The coffee is best in wide ceramic bowls (like the ones I have seen French people use in movies, which makes me uncritically believe this is a genuine thing).

Moreover, it is a pleasure to be able to buy a freshly baked baguette from one of the bakeries downtown.  When it comes to bread, however, my taste has developed during the years. I find the plain white baguette somewhat uninteresting and like the ones with sourdough (levain) better. My favorite is Une Grand Siècle (yes, in fact “une” since the word “baguette” is implicitly there, a helpful baker once explained to me). With cheese, preferably Comté, and citrus jam this will be a delicious combination with the coffee. Sometimes I make the jam myself, see the post about Tangerines.

In my world, when in Menton, this is the perfect French breakfast and I enjoy it even more when I can eat it outside on my terrace while watching the morning sun over the pine trees. As an extra treat I also occasionally add a croissant or a pain au chocolat, but then I need a long hike afterwards to burn all surplus energy (and voilà, suddenly my sensibel side pops up, again).

Good Morning from Ingrid

Katter på Rivieran / Cats on Côte d’Azur

20140131_165708_resizedCôte d’Azur is full of cats. The English version continues below after the Swedish text…

Det vimlar av katter på Rivieran. Själv är jag förtjust i de självständiga djuren men jag vet ju att smaken varierar. Hur som helst, nog måste man hålla med om att de är vackra i sin smidighet och grace?

Jag möter ständigt katter i olika färg och form. För det mesta ser de välmående och omhändertagna ut. Visst rör de sig som de vill och nog händer det att de tassar runt där de inte är välkomna men de brukar diskret dra sig tillbaka när de blir bortmotade. På20140128_114643_resized det hela taget tycker jag att de är ett trevligt inslag i vardagen (och inte lämnar de heller stora osande högar efter sig på trottoarerna, som hundarna alltför ofta tillåts göra).

En och annan klen liten stackare har vi stött på också. För en tid sedan stördes vi av ett envist jamande från grannens tak. Det satt en katt däruppe ett par meter över marknivån. En normal katt skulle väl ta sig ner för egen maskin men det här exemplaret vågade tydligen inte utan lät ynkligare och ynkligare ju längre tiden gick. Vi försökte efter något dygn att locka ner den genom att lägga plankor som lejdare ner till lägre nivå men den vägrade, och jamade. Inte kunde vi ringa efter brandkåren, tyckte vi, så det slutade med att vi fick klättra upp på en lång lånad stege och lyfta ner den skräckslagna katten i nackskinnet.

20140206_153400_resizedDet hände också en gång att vi tyckte att det luktade illa ur köksfläkten och genom köksfönstret. När inte intensiv rengöring hjälpte kom vi så småningom underfund med att det som stank kattpiss nog också var just det. Det verkade som om grannskapets katter bestämt sig för att nischen bakom vårt kök var en trevlig plats som behövde revirmarkeras. Boten mot det här hittade vi i en trädgårdsaffär (i Camporosso) i form av ett medel som vi sprayade över marken bakom köket. Det hjälpte.

Annars är det trevligt med alla fina och vänliga katter. Det verkar vara fler som tycker likadant och som till och med värnar om vilsekomna och hemlösa djur. På väg från Roquebrune Village ner mot havet hittade jag det här omtänksamma lilla härbärget, med pub!

Mjau, mjau från Ingrid20131120_142623_resized

English:

I am rather fond of these independent animals myself, but I know that there are different opinions. Anyway, you must admit that they are beautiful in their agility and grace?

I meet cats in all colors and shapes. Mostly they seem to be healthy and well looked after. Of course, they move around as they like and now and then also in places where they are not welcome, but usually they discretely disappear when they are fended off. Generally, I think they are a pleasant part of life (and do not leave large reeking piles on the pavements, as dogs too often are allowed to do).20131120_142637_resized

A few weaklings are around, as well. Some time ago we heard mewing from our neighbor’s roof. A cat was sitting up there a couple of meters above the ground. A normal cat would be able to get down by itself but this one seemed scared and sounded pitiful. When a day and night had passed we tried to help the poor thing by placing a beam for it to climb down to a lower level, but no, it refused to move and continued to meow. We considered to call the fire brigade, but decided not to, and ended up by using a long borrowed ladder to fetch the terrified cat ourselves.

20140206_161707_resizedAnother experience is when we felt a bad smell from our kitchen fan and window. After having in vain tried intensive cleaning we realized that the odor was actually cat piss. Obviously, the cats on our street liked the niche behind our kitchen and had decided to mark territory. The solution to this problem was a chemical that we found in a garden shop (in Camporosso) and sprayed on the ground behind the kitchen. It worked.

Otherwise, it is really a pleasure with all nice and charming cats. It seems like I am not the only one to feel this way, and some people even care for the stray cats. On the path from Roquebrune Village down to the sea I found this very considerate little hostel, with a pub!

Meow, meow from Ingrid

199 Café & Brasserie, Roquebrune

Some time ago I had lunch with friends at 199 Café & Brasserie in downtown Roquebrune. This is a place to recommend when you look for genuin French food in a homey atmosphere with some patina. The English version continues below…

Häromsistens åt jag lunch med goda vänner på 199 Café & Brasser20140203_145601_resizedie mitt inne i Roquebrunes charmiga och intensiva ”moderna” stadskärna. Elisabeth har rekommenderat denna restaurang redan tidigare och nu äntligen tog vi oss också dit. Det är ett ställe som passar dig som uppskattar genuin fransk mat i folklig miljö med viss patina. Läs mer på sidan Restauranger där Elisabeth har skrivit om brasseriet.

Det var fullt inne i restaurangen när vi kom strax efter klockan halv ett men vi hade tur och fick ett bord för fyra långt inne i matsalen. Det fanns en välförsedd meny och därutöver ett par ”dagens”. Servicen var snabb och gemytlig, precis vad vi önskade oss och vi kände oss omedelbart välkomna och nöjda.20140203_130038_resized

Vi valde klassisk entrecote (dagens) respektive en sallad med diverse ankprodukter, till exempel fois gras (lever), rökt bröst och gésier (muskelmage). Båda valen var utmärkta, allt var gott, rikligt och vällagat.

Eftersom vi hade gott om tid, och promenerade från Menton fram och tillbaka till restaurangen, unnade vi oss också dessert. Det blev en Grand Café dvs en liten bricka med en kopp espresso och ett antal små delikata sötsaker. Inte illa alls!

Uppmuntra20140203_132023_resizedde av allt detta goda inledde vi en diskussion om provencalsk marc (Frankrikes motsvarighet till grappa) med den trevlige mannen vid grannbordet. Hans högst personliga bestämda åsikt var att bäst marc görs i Bourgogne medan den främsta i Provence kommer från Garlaban ovanför Marseiile. Vi kände oss manade att pröva en liten skvätt av den garlabanska, den var riktigt god och säkert välgörande för matsmältningen. Det var dessutom kul att få höra hans synpunkter eftersom vi vet av erfarenhet att marc (precis som grappa) också kan smaka riktigt ruskigt illa när den är av sämre kvalitet.

Efter en härlig lunch i trevlig miljö promenerade vi strandpromenaden 20140203_135903_resizedlängs havet tillbaka till Menton. Livet kan sannerligen vara hårdare!

Hälsningar från Ingrid

English version:

Elisabeth has recommended this brasserie before. At last I also got around to visit the place. Read more about Brasserie 199 on our page Restaurants where Elisabeth some time ago wrote about this restaurant.

The brasserie was crowded when we arrived shortly after 12.30 but we were lucky to get a table for four at the rear end of the restaurant. The meny was long and we were also offered a couple of specials-of-the-20140203_131958_resizedday. The servants were attentive and pleasant, and we immediately felt at ease.

We chose a classical entrecote and a salad with an assortment of duck products, such as fois gras (liver), smoke brest and gésier (gizzard). Both choises were excellent. Since we had plenty of time, and went on foot to and from the restaurant from Menton, we also treated ourselves with dessert. We had Grand Café, i.e. a small tray with a cup of espresso plus a number of sweets. Not bad at all!

Being in good mood we started to discuss Provencal marc (the French version of grappa) with the nice man sitting at the table beside us. He argued that in his opinion the best marc i France comes from Bourgogne while the best in Provence comes from Garlaban north of Marseille. Of course, this inspired us to try some of the Garlaban marc and it was indeed quite good, and probably beneficial for our digestion. We appreciated sharing his opinions since we know by experience that low quality marc (as well as grappa) can be terribly nasty.

After this nice lunch we walked along the seaside back to Menton. Life could indeed be much worse!

Regards from Ingrid